Jag har dragit mig för att meddela det här hur länge som helst men nu är det dags.
Det kommer troligen inte några nya De Äventyrslystna Karlakarlarna-böcker på ett tag. Anledningarna är många. För det första bestämde jag mig kort efter färdigställandet av den senaste boken att det var hög tid för en paus. Deadlinen för "Recept på katastrof" var galet kort. Jag skrev och ritade 118 sidor på fyra månader SAMTIDIGT som jag gjorde alla mina andra grejer - veckoserier, illustrationsjobb, barnböcker. Sålunda var jag helt förstörd när boken var klar. Jag gick från kontoret och hela högersidan av kroppen värkte för att jag ritat så mycket på så kort tid.
För det andra så tar det som sagt en stor fet bit av arbetstiden att göra en bok. Efter att ha gjort fem hundrasidiga äventyr med Karlakarlarna på fem år kände jag att det skulle vara kul att - åtminstone under en period - använda tiden till att göra nåt annat. Exprimentera lite och prova nya grejer. Beslutet att lägga Karlakarlarna på is har underlättats av att jag inte fått något besked från det nya förlaget ifall de är intresserade av att ge ut fler böcker. På Optimal-tiden behövde jag bara ringa en person och kolla men nu är det en jätteorganisation på larvfötter som ska hämta in statistik från säljare och stämma av avräkningsrapporter och yadda yadda i all evighet. Det hela blir ju förstås inte bättre av att min redaktör hastigt och lustigt hoppar av hela serievärlden för att bli korsordsredaktör.
Så ingen De Äventyrslystna Karlakarlarna-bok under 2007 tyvärr.
Men nu vill jag att ni lyssnar MYCKET NOGA... De Äventyrslystna Karlakarlarna kommer tillbaka. Mina böcker med Karlakarlarna är det BÄSTA JAG HAR GJORT. Jag kan bläddra i dem och känna mig så tacksam över att ha fått teckna wrestlingslagsmål och ninjabataljer och jättelika robotbläckfiskar och sportbilar och laserstrålar i rymden och exploderande skurkhögkvarter.
Tanken på HJÄLTAR som i slow-motion kommer springande i motljus till pampig musik för att ordna dan gör mig ALLTID gråtfärdig av lycka. Karlakarlarna är en bit av min själ. Det finns fler äventyr kvar att berätta med dem. De kommer tillbaka. På endera eller andra sättet.
De GODA nyheterna är att under tiden som jag INTE ritat Karlakarlarna har jag ritat skitmycket andra grejer som jag ska berätta om framöver.
Ojojoj vad roligt det ska bli!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Argh! Du börjar kanske drabbas av Hergé-på-sina-ädre-dagar-syndromet? Gubben Hergé var utbränd och ritade jätte litet, men hela tiden och mest för att alla ville ha Tintin, Tintin och mera Tintin, och han kunde inte göra något åt saken.
I alla fall! jag vill iaf ha Karakarlarana, Karakarlarana och Karakarlarana!! Så snälla johan! - Sveriges Hergé!
Så länge du står vid löftet att Gimlet och El Fjongo kommer tillbaks en dag ska man väl stå ut.
Men sablar, jag fick lite andnöd innan jag läst hela inlägget. Skrämd blev jag!
Carl & Jenny:
Vad snälla ni är. "Sveriges Hergé" Jösses.
Men låt mig slå fast... Jag är inte utbränd. Jag ville bara testa andra grejer. Dessutom är det lite en ekonomisk fråga. hade Karlakarlarna sålt tillräckligt hade jag gjort tre böcker om året med dom tills jag dog.
Bra att du koncentrerar dig på lite andra grejor än DÄKK.
Ett kanonalbum lite då & då är bättre än tio framstressade album per år. Kvalitet före kvantitet o.s.v.
Men jag har hört att Hergé var nazist. Ajaj.
ajdå. men det är ju finfina grejer. hoppas dom kommer tillbaka.
i will hold you to that promise!
Det intressanta är att mina fans (i den utsträckningen jag nu har några) är uppdelade i två läger. De som gillar mina kortare humorserier och inte fattar Karlakarlarna alls, och de som gillar Karlakarlarna över mina kortare humorserier. De som gillar humorserier är fler men de som gillar karlakarlarna är desto mer... "passionerade".
Vi kan väl säga såhär att de som gillar korta humorserier kommer bli ganska glada snart...
Och du "anonym"... Jag undrade när de anonyma fegisrövhålen, som det av en händelse skrivits så mycket om den senaste tiden, skulle ge sig på mig. Grattis... du var först!
Sveriges Hergé? Pfff...
I Hergés DRÖMMAR kanske!
Tintin i all ära men jag har inte sett ett enda vettigt ninja eller fribrottnings fight i något album med Tintin!
Jag gillar både DÄKK och kortserierna. Håller med om att kvalitet gär före kvantitet dock. Låt grabbarna vila ett tag.
Men jag saknar Snuttan Brattsjö! Du sa en gång (mano a mano) att du funderade på att göra något om Snuttans hedonistiska moder och hennes vilda äventyr i Europa. Kan det inte vara lite episodbetonat sådär och utan särskild handling? Bara sparka lite på nazister, överklass och kvinnlig depravering så där i allmänhet? Med buskisinslag?
Snälla...? Dessutom skulle det väl passa järnet i t.ex. Kap. Stofil.
Det där hade jag glömt. Bojan Brattsjös äventyr under andra världskriget får nog vänta ett tag.
Så mycket serier! Så lite tid!
Men jag kommer kunna spilla bönorna kring ett projekt som kommer göra Snuttan Brattsjö-fans hyfsat glada ganska snart.
Jag gillar också bägge Karlakarlarna- och kortare humorsidorna. Jag blev nog mest förförd av de kortare i humorgrejerna i t.ex Svenska Msad och Ernie, men började älska Karlakarlarna senare, efter att jag önskat mig den obegripligt oåtkomliga "johan wanoo-rules" boken men fick två första albumen av DÄKK.
Dessutom var Hergé inte nazist, han jobbade dock på en nazistägd tidning ett tag och blev därför anklagad men felaktigt. I albumet "Ottokars spira" så är det dessutom en viss Müsstler som ligger bakom allt ont, och Müsstler är en blandning mellan Hitler och Mussolini som man kan tänka sig.
Det var tillochmed såhär att den tidning där Tintin publicerades togs över av nazisterna när de ockuperade Hergés hemstad (eller hemland eller hur det nu låg till).
För att klargöra; DÄKK är inte dina bästa grejor.
Söt och rar-flickan som kanske inte borde börjat karate, soffpotatisen som ger igen för gammal ost på Jennifer Lopez. DET är dina bästa.
Skicka en kommentar