Författarporträtt

Ni ser den där gubben uppe i det högra hörnet? Det är inte likt mig för fem öre. Om ni nu trodde det. När man var liten och läste Knasen och det var reportage från typ Mort Walkers eller Johnny Harts eller nån annan stripserietecknares ateljé var det alltid så de såg ut. Propert klädda amerikaner i 60-årsåldern med stora glasögon som satt och log vid ritbordet i en ateljé full av golftroféer. Så jag tyckte det var kul att framställa mig själv som en sån. Speciellt med tanke på att jag är en stor slusk. Det HÄR är närmare verkligheten:

Om jag vill kan jag strunta i att duscha innan jag går till jobbet. Jag kan i princip kliva upp ur sängen, dra på mig ett par brallor och sen sätta mig och teckna dagens skämt (Att min ateljé ligger fem minuters promenadväg från mitt hem skadar inte heller). Jag kan sitta NAKEN och jobba. Om jag nu ville det. Och det är underbart. Men samtidigt kan man inte låta bli att bli vilja vara lite mer som den HÄR killen:



Det är den engelske äventyrsförfattaren Dennis Wheatley. Hans aristokratiska upper-class-twit-hjältar har till viss del inspirerat Felix Gimlet i De Äventyrslystna Karlakarlarna. Men kolla in stilen! Tänk att välja ut en kostym, knyta slips och se till att manschetterna sitter snyggt innan man sätter sig - rak i ryggen - för att skriva. Varje dag! Jag är oändligt imponerad. Jag vill också ha en liten fräsch bukett blommor på skrivbordet. Doften från de läderinbundna böckerna känns ända hit. Vilken kille!