Denna till synes oansenliga bild var jag OERHÖRT nöjd med. Jag fick till det där 60-talsaktiga, Hanna-Barbera-schwunget jag eftersträvar men sällan uppnår. Samtidigt fanns den där lilla aningen av av osäkerhet i tuschlinjen som gör det hela intressant. Om jag visste hur man upprepar det hela hade jag gjort det precis hela tiden. Men lika mycket som det är hjärnan som tecknar är det KROPPEN, om ni fattar. Bilden är en illustration till en rätt menlös text om hur måsar beter sig som människor. Jag hajade faktiskt noll.
En del tycker inte jag ska slösa tid på att illustrera så mycket som jag gör. De tycker jag ska koncentrera mig på serierna. Men för det första så skulle jag gärna vilja leva i DERAS verklighet där man tydligen klarar sig alldeles utmärkt utan att tjäna pengar. För det andra så har jag lärt mig oerhört mycket på alla till synes "meningslösa" illustrationsjobb. Åren då jag jobbade på kvällstidning och hade deadlines på två timmar hade jag inte velat vara utan. Jag kan mitt tecknade på ett sätt jag inte hade gjort annars. Man utvecklas BARA genom att teckna. Inte på att TÄNKA på att teckna.
Inlägg
5 kommentarer:
Att jobba på kvällstidning med 2h-deadlines låter som ett helvetiskt jobb att ha, men ett himmelskt jobb att ha haft. En liten gnista avundsjuka tändes allt :)
Du är en kreativ bloggare! Grattis!
Det där med att man utvecklas av att GÖRA något, inte bara TÄNKA på att göra detsamma är ett stycke bister livsvisdom som tål att upprepas. OFTA!
(Detta är en RÄTTSTAVAD version av den borttagna kommentaren jag skrev ovan... en riktigt ful felstavning störde mig så att jag bara var tvungen att radera den och skriva om den rätt... finns det en "edit" möjlighet för seriöst felstavade kommentarer?)
Mads: Tack, Jag ska ta tag i det där snart!
Skicka en kommentar