Johan, Johan... Om jag hade varit ung på 70-talet hade jag lugnt gått klädd i plyschdress också! Du får komma hem och hälsa på mig, Max och Vide (just det) någon dag så ska jag bjussa på mitt fantastiska surdegsbröd :D Surdegen är snart uppåt året, och du vet vad det betyder i våra neohippie-kretsar... (STATUS)
Innerstadsföräldrar som putsar på sin världsförbättrarimage samtidigt som de skall vara individualister och även såååå diskret ser till att just DERAS barn får sko sig så in-i-helvete på alla andra.
Den fantastiska balansgången på en knivsegg för att både ge sken av att absolut inte vilja vara märkvärdig det minsta samtidigt som man kämpar som bara den för att bli just hur märkvärdig som helst (men då, till synes HELT oavsiktligt som en bieffekt bara för att man är så allmänt AWESOME i sig själv ;-) ).
Varför känner jag så igen mig?
(Och detta efter att ha varit innerstadsförälder i både Göteborg som Stockholm, man är lika goda kålsupare i båda städerna...)
Jag känner att jag saknar lite referensramar. Konstiga namn och Stefan förstod jag men surdeg ligger liksom utanför den norrländska erfarenhetsbanken, dvs surdegbak fanns ju men det var finska tanter som höll på med sånt. Men sonen och flickvännen som bor i Stockholm begrep exakt vad det handlade om ..
8 kommentarer:
Astor, var inte det en jättepingvin eller gris eller vad det nu var för djur i ett 70-talsbarnprogram från SVT Malmö?
Johan, Johan... Om jag hade varit ung på 70-talet hade jag lugnt gått klädd i plyschdress också! Du får komma hem och hälsa på mig, Max och Vide (just det) någon dag så ska jag bjussa på mitt fantastiska surdegsbröd :D Surdegen är snart uppåt året, och du vet vad det betyder i våra neohippie-kretsar... (STATUS)
Innerstadsföräldrar som putsar på sin världsförbättrarimage samtidigt som de skall vara individualister och även såååå diskret ser till att just DERAS barn får sko sig så in-i-helvete på alla andra.
Den fantastiska balansgången på en knivsegg för att både ge sken av att absolut inte vilja vara märkvärdig det minsta samtidigt som man kämpar som bara den för att bli just hur märkvärdig som helst (men då, till synes HELT oavsiktligt som en bieffekt bara för att man är så allmänt AWESOME i sig själv ;-) ).
Varför känner jag så igen mig?
(Och detta efter att ha varit innerstadsförälder i både Göteborg som Stockholm, man är lika goda kålsupare i båda städerna...)
...Slog mig att pingvinen ju hette Napoleon och kallades Nappe. Det var grisen som hette Astor.
Jag känner att jag saknar lite referensramar. Konstiga namn och Stefan förstod jag men surdeg ligger liksom utanför den norrländska erfarenhetsbanken, dvs surdegbak fanns ju men det var finska tanter som höll på med sånt. Men sonen och flickvännen som bor i Stockholm begrep exakt vad det handlade om ..
Stefan är ett fint namn tycker jag! :)
Håller med Åke Forsmark. Surdeg måste ha uppfunnits efter att jag lämnade Göteborg.
he he
Skicka en kommentar