Ibland får man gratisäta...

...Och gå på biopremiärer och sånt ifall man är någorlunda framgångsrik serietecknare i Göteborg. Innan detta tas för ytterligare en skryt-session från övertecknad ska det sägas att detta säger mer om Göteborg än vad det säger om mitt eventuella kändisskap. Ok? I vilket fall som helst så fick jag se No Country For Old Men igår. Jag visste inget om filmen mer än att den fått en hel hög Oscars (vilket inte är nåt som brukar imponera på mig) och jag är inget uttalat Bröderna Coen-fan men JÖSSES JÄVLAR vilken bra film. Den något glammiga inramningen gjorde upplevelsen så mycket större. Ena stunden sippar man vitt vin och får reklamgrunkor tryckta i händerna av leende värdinnor. Glada reklamradiopratare spexar och showar innan filmen. Nästa stund blir man utsatt för en skoningslös våldstornado som känns i hela kroppen. Jag har aldrig registrerat Javier Bardem, som spelar filmens överjävlige psykopatmördare, förut men han är frånochmed nu inskriven i filmskurkarnas hall of fame tillsammans med Anthony Perkins som Norman Bates och Robert Mitchum i Night of the hunter.
Nåt av det otäckaste är nog hans frisyr.
Att han först noggrant ondulerar sitt hår. Och sen ger sig ut och massmördar.

Och medan vi ändå snackar film och underliga frisyrer måste jag nämna Flight of fury med Steven Seagal som jag såg häromdan. Den befinner sig på helt motsatt ände kvalitéts-spektrat än No Country men på ett bra sätt. Jag har velat lägga mina sarkastiska fingrar på den ända sedan en kompis berättade om en film där "Steven Seagal är så jävla TJOCK". Och det är han. Men han spelar fortfarande den där super-karateexpert-exmilitär-badass-typen han alltid spelat. Så när det vankas slagmål viftar Steven mest med armarna. Han ser faktiskt en smula ohälsosam ut. Huden har en orange-brun ton och det verkarsom han använt botox som typ stått framme för länge och blivit dåligt. Vad gäller frisyren verkar han inte ha indivuduella hårstrån längre. Snarare är håret som en slags korpsvart lite nopprig mössa.



Det sägs att Dean Martin var så trött på att spela in sin egen TV-show att hans kontrakt stipulerade att hans slapp läsa manus och repetera och det räckte med om han läste replikerna från stora skyltar.
Det känns som Steven Seagal hade samma kontrakt med tillägget att han typ kunde få kolla på sporten samtidigt som kameran gick.
Min kompis Pidde, som annars har en övermänsklig plåtmage vad gäller sånt här, tyckte den var osebar men jag hade faktiskt väldigt roligt när jag kollade på den.
Vad den handlar om? Men orka. Kolla in trailern istället: