tisdag 6 januari 2009
Stönaren på gymet
Själv bekänner jag mig till "ta i så man blir illröd i ansiktet och möjligtvis ge till ett litet utdraget knappt hörbart pipande"-skolan. Men så är jag ju också bara en enkel gubb-gymmare som inte kör speciellt hårt utan tränar mest för att ryggen ska hålla och för att jag inte ska bli mer ett fetto än vad jag redan är. Visst fattar jag att det går lättare att slänga upp hundra kilo järn i luften om man vrålar till lite på slutet.
Men SÅ får man bara låta ifall man typ karvar ut en pistolkula ur sin egen arm utan bedövning med en trädgren. Eller blir våldtagen av en flock brinnande flodhästar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
heheh charmen med att vara på gym - helt klart den bästa underhållningen
helst om det dom är två eller tre som peppar stönaren
man får även stöna så om man krystar ut en bajskorv lika stor som ens fot
Flytta norrut och börja åka skidor på längden, då slipper man påträngande människor och kan blogga om snö och is i skägget istället.
"Kändisar som gör luftrunken" var fenomenal.
Då jag, som humorist, kan uppskattaa de där STALAGMITERNA som växer ur näsan på långfärdskidåkare så stannar jag nog i Västra Götaland.
Tack f ö. Att rita en luftrunkande Alf var en karriärshöjdpunkt. Seriöst!
Drömmen är en serie med titeln "Moderna helgon gör luftrunken" med t.ex Astrid Lindgren och Nelson Mandela som några medverkande.
Tjo kanske något? http://www.bamse.net/tavling/barnserietavling.asp
Skicka en kommentar