Flängt bläng

Det är fan att försöka se Black Metal ut när man är skelögd. "Hallå där, vem är det du blänger sataniskt på egentligen?" Sen kanske jag skulle tagit av mig glasögonen också kanske. Och vid närmare eftertanke skulle jag kanske även undvikit skärgårdsmiljön och att ha munkisluvan på för på det hela taget ser det mest ut som om jag är en vresig fiskargubbe. En vresig, skelögd fiskargubbe.

Äpplen, träd, såna grejer...

Jag har vid det här laget illustrerat fyra-fem samlingar med Bellman-historier. Vilken dag som helst ska jag sätta tänderna i en till. Min son, som är fem år, har kommit in i Bellmanhistorie-åldern och då kanske man tror att en pappa som illustrerar Bellman-böcker skulle vara tidernas grej men TJI FICK JAG. Min son är fullständigt ointresserad av de där böckerna. Han föredrar att komma på dem själv. Här är en av hans alster, transkriberad så ordagrant det bara går:

Det var en Dansken, en Tysken och en Bellman som skulle se vem som kunde kräkas längst.

Först var det Dansken och han sa "jag behöver inte kräkas!"

Sen var det Tysken och han sa "jag behöver inte kräkas!"

Sist var det Bellman och vet du vad han sa? Han sa "jag behöver inte kräkas HELLER!!!"

Buck Rogers, Flash Gordon och Rick Falkvinge

Den här publicerades på GT`s kultursida i förra veckan. Klämmer ut de sista dropparna aktualitet ur den såhär några timmar för sent genom att lägga ut den på bloggen också. Jag borde inte syssla med "politisk satir" egentligen. Kanske framförallt för att politisk satir är den tråkigaste och dödaste humorformen som finns. Min FARSA gillade politisk satir. "Hö hö Bosse Parnevik härmar Olof Palme Höhö". Skämta om Mona Sahlin och Toblerone och jag slår ryggen av dig. Sen är jag även för dum i huvudet och för oinsatt. Jag struntar FULLKOMLIGT i sakfrågor och ger mig på folk för att de är tjocka och har fåniga namn. Så ska man ju inte göra! Öhmnönöm det goda samtalet bla bla civilitet blarrga blah!!! Men roligt blir det och det är det enda som betyder något.

Och för allt i världen: Klicka så blir bilden större!

Jag bjuder på Bob-Henry

Som bekant (?) gör jag en strippserie som heter Bob-Henry. Den handlar om en nördig, arbetslös ungkarl som bor ihop med en talande pingvin. Serien har tidigare gått i Ernie. Nu publiceras den i Elvis och norska tidningen Humorparaden. Eftersom jag inte har nåt bättre att komma med just nu lägger jag ut några tidiga Bob-Henry-strippar. Fler borde läsa den här serien banne mig. Den är på tok för lite spridd. Allra helst skulle jag vilja att den gick i en dagstidning men det har jag inte lyckats fixa. Men jag kör på iallafall. Jag ritade just färdigt stripp nummer 134. Och klicka = STÖRRE!

Mannen på gatan

Vem behöver "komedi" när det finns FOLK? Scenen ovan utspelades på Linnégatan i Göteborg runt lunchtid idag. Det roligaste var nog inte den arge näspetaren utan hans kompis som tålmodigt stod och väntade bredvid. Om kråkan kom ut förtäljer inte historien. Jag var på språng och hade inte tid att vänta att se hur det gick.

Har jag sagt att jag är He-Man-nostalgiker?

Om inte säger jag det nu då. Så ovanstående serie från (typ) 2004 är en av mina egna favoriter och jag tycker alltför få har läst den så VARSÅGOD och MYCKET NÖJE kära bloggläsare. Och du... Om du klickar blir bilden större och därmed läsbar. Men det kanske du fattade själv...

En av mina minst spridda bilder

Ena dagen gör man teckningar som publiceras i tidningar med upplaga på 200 000 exemplar. Nästa gör man en gris som ens son och hans dagiskompisar kan "rita knorr" på. Sedd av pschjaa tolv pers. 

Finsk valborg

Vissa bilder är roligare att göra än andra. I det här fallet vet jag inte riktigt varför. Det kan vara för att den liksom blev bra från början och jag inte behövde gneta. Den bara rann ur pennan. Eller så kan det vara för att folk som dricker jättemycket sprit är roligt Jag vill inte erkänna just det där för mig själv. Jag inbillar mig att jag står över sånt. Men faktum kvarstår... Vi kan kalla Söder för SoFo och läsa stilmagasin och starta modebloggar tills tapeterna skiftar färg. Vi är ändå ett släkte av drängiga grottmänniskor. Fylla och snusrinn och svettlukt och träskor sjunger i vårt blod. 

Usch.

I vilket fall som helst så var bilden en illustration till en artikel om "finsk valborg" som gick på GT´s kultursida. Du kan läsa själva texten HÄR.

Skivomslag

Den här har jag gjort. Omslaget alltså. Musiken står Jonas Slättung och Tommy Svensson för. Det handlar om aningens proggig barnmusik. Det luktar gillestuga med bordtennisbord och plyschdräkt och gårdsfest i Majorna. Jättebra. Provlyssna HÄR.

Detta är alltså slutprodukten av det jag visade upp i den här postningen. Att göra skivomslag tar fram besten i mig. Jag vrider mig närmast utåin för att göra nånting fräsigt. Ändå har jag gjort det så löjligt lite. Detta är typ mitt tredje skivomslag överhuvudtaget. Jag gör gärna fler.

Det här var roligare i mitt huvud