tisdag 23 december 2008

Driving home for Christmas med Chris Rea

Ja när man lyssnar på den, då är det julkänsla?

De höjda ögonbrynen och den förväntansfulla minen signalerade att det var en fråga, inte ett påstående. Möjligtvis var det både och. Killen som ställde det som jag för enkelhetens skull i fortsättningen kommer behandla som en fråga satt med sitt grabbgäng och åt lunch. Men han vände sig inte till sina kompisar på marketingfirman, utan till mig som satt två bord bakom.

Jag SKULLE ha svarat "NEJ det är det VERKLIGEN inte!" och så skulle jag konstpausat en stund och fortsatt "Är du PÅTÄND eller?" och så skulle jag konstpausat en liten stund till för att låta den obehagliga stämningen riktigt jäsa och sen avslutat med ett "För du MÅSTE ju vara påtänd om du säger nåt så jävla dumt, eller hur?"

Vad jag i själva verket gjorde var att jag med munnen full med ris svarade med ett tveksamt "Mhm" och en nickning som lika gärna kunde ha varit en axelryckning.
Sen tittade jag stint ner i min tallrik för att undvika alla eventuella framtida ögonkontakter med Chris Rea-fanset och hans kompisar.

Jag är inte lika tuff som jag ser ut och dessutom är jag hårt hållen av mitt överjag. Ni vet hur det i serierna dyker upp en djävul och en ängel på axlarna på den som befinner sig i moraliskt bryderi. JAG har ingen ängel eller djävul, utan en tjock gubbe född på femtiotalet i rutig skjorta som en gång i tiden spelade i proggband men som nu jobbar som fritidsledare som kollar över glasögonen och på mycket trött stockholmska säger "Äre verkligen nåt att bry sig om EGENTLIGEN?" och så säger jag "näe det är det väl inte" och så blir det inte mer med det.


Apropå något helt annat meddelas också härmed att Blorgen stänger över jul och nyår. Personalen på Wanloo Entertainment går hem för att umgås med sina familjer och titta på tecknade filmer och läsa seriealbum och äta sig yra på pepparkakor ett par veckor.

Men jag kan inte släppa det där med "Driving home for Christmas" med Chris jävla Rea...

DETTA är en JULLÅT däremot!

Vi ses i vecka 2.

måndag 22 december 2008

Är det bara jag...


...eller är det inte lite "snuskgubbe som luktar kattpiss" över kejsaren i Star Wars?
Man bara VET att det fastnar matrester i de där slappa mungiporna. Att när han inte styr och ställer över galaxen sitter och äter okokta fiskbullar rätt ur burken framför en porrfilm.
Hur tror ni egentligen den där dräkten luktar? Hundra spänn på att svaret rimmar på "ubbkön".

fredag 19 december 2008

Förväntan


Ojojoj nu är det bara FEM DAGAR KVAR till julafton! JULAFTON! Jingle bells och tindrande barnaögon och goa julematen och hela skiten. Det slutar inte där.
Det är DESSUTOM bara TIO DAGAR kvar tills jag ska rotfylla två tänder!!

Jippijaj

onsdag 17 december 2008

Två saker

Jag har precis som tidigare år skrivit en liten lista med julklappstips för GT´s kultursida. Den återfinns även på webben (scrolla ner en bit). Att skriva såna listor är kanske det tredje roligaste jag vet. Jag hade kunnat skriva en i veckan. Då hade jag varit lycklig. Då kanske ni tycker att jag kunde gjort det i min fina blorg? MEN JAG VILL HA BETALT OCKSÅ!!

Sen vill jag gärna dela med mig av min ekletiska och flängda SPOTIFY-SPELLISTA också. Hälften är sånt jag verkligen gillar, hälften är sånt jag tror får mig att framstå som en "crazy kille liksom". Vad somär vilket får ni räkna ut själva.

måndag 15 december 2008

Jag jobbar över


Klockan är efter midnatt och jag sitter och skriver en artikel. Jag gör sånt ibland. Och det tar tid eftersom jag inte är någon naturlig skrivare. Jag KAN skriva men jag har inte lätt för det. Texten rinner inte ur mig fix och färdig. Jag måste fixa och dra ifrån och lägga till och dra ifrån lite till i timtal innan jag får styr på det dunkelt tänkta. Jag kan göra en teckning sittande i en snödriva i full storm men jag kan knappt skriva mitt eget namn ifall minsta störande ljud hörs.
Jag har även en infernalisk tandvärk som gör att jag helst vill krypa ihop till en liten boll och vråla som sirenen på en brandbil.
Så det går lite extra trögt den här gången.

torsdag 11 december 2008

Variationer på ett tema

Jag försöker skriva manus och det går osedvanligt segt. Det och att jag plötsligt drabbas av den göteborska vinterns jämntjockt gråa ödslighet gör att jag får feeling och tecknar först den här:



Och sen den här:

tisdag 9 december 2008

Studentorkesterfestivalen i Uppsala 1983


Men seriöst, vad är det som är så riskfyllt och ansträngande med att spela klarinett att man måste ha knäskydd?
"Å nej att stå och knixa med knäna medans man spelar When The Saints Go Marching In är så påfrestande för leder och ligament att jag måste ha KNÄSKYDD!"
Ju mer jag tittar på den där bilden desto argare blir jag. Han har en spexig hatt. Han har nån slags fallosmojäng hängande på shortsen. Han har en gravallvarlig min som formligen PULSERAR självgodhet.
"Kolla mig. Jag kan spela klarinett. Och läsa noter. Som ni ser är jag ganska spexig i min hatt och min fransiga fallosgrej. Dessutom är jag aktsam om mina knän. Inse tjejer, att jag är HOT SHIT! "
Då har jag inte ens tagit upp att han spelar det kanske töntigaste intrumentet som finns och att han även är lite tjock också.

onsdag 3 december 2008

Vad jag håller på med just nu:


Tanken är att det lite ska se ut som manga från typ indien på 70-talet.
Förövrigt kan du läsa en helfärsk intervju med mig HÄR.

tisdag 2 december 2008

Dementi


I nummer 6-2008 av serietidningen HJÄLP, där jag har med en serie vid namn "Kändisar gör "luft-runken", påstås det att jag skulle vara "sjukt grym på Guitar Hero." Detta är taget helt ur luften. Jag vet inte var dom kan ha fått det ifrån. Jag har spelar Guitar Hero i exakt sju minuter i hela mitt liv. Av det kan man dra den ganska självklara slutsatsen att jag är sjukt grymt KASS på Guitar Hero. Rent allmänt är jag faktiskt en smula mot den typen av socialt spelande som Guitar Hero och Singstar och Wii Sports och allt sånt där innebär. Jag föredrar ensamt skjutande eller plattformsgulligullande eller segt retrotuggande. När jag nu hinner spela vilket är typ en kvart varannan vecka.
Sen tror jag att jag har gett ut fler än fjorton album också men det måste jag ta och räkna på lite innan jag uttalar mig.

fredag 28 november 2008

Den gamle komikern



En teckning jag gjorde enbart för mitt eget höga nöjes skull. Originalet är 10 gånger 10 centimeter. Blev lite inspirerad av James Kochalkas minimålningar, men eftersom jag inte kan måla for shit fick det bli en teckning istället.

torsdag 27 november 2008

Problem


Jag är ute och gör ett ärende då jag ser en kille komma gående mot mig. Han har händerna i fickorna och går sådär självsäkert spattigt med lätt böjda knän och fötterna utåt. Lite för mycket och han hade signalerat "TJACKPUNDARE" men killen har koll och framstår nu bara som "Eeey ball snubbe på väg liksom." Nonchalant vrider han huvudet en smula åt sidan för att spotta.
Och det går inte. Spottloskan kommer halvägs ut men åker sen tillbaka i munnen. Jag ser att killen blir en smula besvärad och han försöker igen. Det går inte den här gången heller. Spottet vill helt enkelt inte lämna munnen. Det syns att han drabbas av lite lätt panik för nu stannar han och KONCENTRERAR sig på att försöka spotta. Han lutar sig fram och liksom försöker spotta med hela kroppen. Det går inte nu heller. Till slut står han nästan dubbelvikt med armarna ut från kroppen och båda händerna hårt knutna och FRUSTAR ut den ihärdiga loskan.
Där satt den.
Besvärat småspringer han iväg. Det var ett stort mänskligt drama som inte tog mer än några sekunder.
Och jag som bara stod och glodde. Jag kunde ju ha hjälpt till eller nåt.

onsdag 26 november 2008

Min morgon


Först ska barnen till dagis...


Därefter en liten fika för att samla tankarna...



Och sen ägnar man resten av dagen åt skapandet och konsten!

fredag 21 november 2008

Skröplig

Jag kanske ser kraftfull ut, men i själva verket håller jag på att rämna. Kolla här vad jag numera är tvungen att använda efter år av stenhårt tecknande:



Fast egentligen är det inte så farligt. Faktum är att jag nästan känner mig lite... TUFF.
Lite som en privatdetektiv som har armen i en mitella efter att ha blivit skjuten i axeln. En intressant sak är om man kollar på asken som handledstödet kommer i....



...Så verkar det inte bättre än att själva märket heter Rehband by OTTO BOCK.
OTTO BOCK!!!
Hihi.
Ja jädrars...
Och OTTO BOCK tror jag ser ut såhär:

torsdag 20 november 2008

onsdag 19 november 2008

Helst av allt vill jag rita superhjältar



Jag höll på med ett jobb i går som kändes lite segt och eftersom jag har koncentrationsförmåga som en gråsparv började jag planlöst kladda på ett annat papper och så BLÄRF kom den där snubben ut. Vad kan HAN göra tro?

måndag 17 november 2008

Till alla som såg mig bära omkring på en blå gummihäst!



Jag är inte tokig, ok? Så titta inte på mig som om jag vore det! Visst, jag bär helt klart en stor blå gummihäst under armen men dra inte direkt slutsatsen att jag är en förrymd knäppskalle för det. Visst, jag kan förstå att en skitlång, skitstor karl med stort hår och stort skägg som bär omkring på en HOPPLEKSAK mitt på ljusan dag kan få varningsklockorna att ringa, men var för en gångs skull i ditt meningslösa heminredningstidningsliv lite öppen och tolerant är du hygglig. Titta inte på mig sådär. Alla Göteborgare över en viss ålder som bor/bodde runt Masthugget/Majorna minns gubben som bar en klarröd damperuk som gärna gick klädd i trenchcoat och shorts. Som då och då bar omkring på en vedklamp a la The Log Lady i Twin Peaks. Med åren blev peruken mer och mer sliten och en och annan dreadlock började sticka ut. Efter ett tag måste den ha gått sönder eftersom gubben började vira fast den vid huvudet med en röd scarf.
Jag är INTE som han.
Jag har mina barn på ett föräldrakooperativ. Det betyder att man ibland gör lite ärenden och utför sysslor för dagiset räkning. Som te x hämtar en blå hopphäst som varit inne för lagning. Det var för BARNENS skull.
Se där. En helt rimlig förklaring.
Så döm inte så kvickt nästa gång.

Jag har för övrigt placerat min blogg i Göteborgbloggkartan.se!

Vi får väl se vad det ska vara bra för...

onsdag 12 november 2008

And he must find a way to control the raging spirit that dwells within him



Kolla. Ser ni alla de där små, små rutorna? De senaste två åren har något hänt med mina serier. Sidorna har blivit mer späckade med fler rutor som i sin tur innehåller typ bara... Mer! Mer linjer, mer bakgrunder, mer text, mer allt. Som ska in i de där små jädra rutorna. Som, eftersom serierna är fyllda av så mycket MER, paradoxalt nog bara blir mindre. Jag vet inte hur det blev såhär. Själv tycker jag det förstås är till det bättre. Jag släppte iväg en del rätt slappa sidor mot slutet av min första sejour i Ernie. Det är rätt talande att ytterst få sidor från den perioden fick vara med i Åke Ninja & andra jävlar medans i princip ALLT jag gjort hittils till Larson! ansågs duga.
Men nu börjar tvångströjan klia en smula. Jag kan sitta med en sida med nio exakt lika stora rektanglar som ska fyllas och känna hur det bubblar i händerna att få RITA STORT. Att få fläska på över uppslag med fyra rutor. Att få SLÄPPA LOSS SIN INRE JACK KIRBY OCH KLAFSA PÅ ÖVER A2-ARK SÅ ÖVERARMARNA ÄR ALLDELES SVARTA AV TUSCH NÄR MAN GÅR HEM! NYARGA AAAAAAAAHR!!!

Alltså... Jag vill inte sluta rita Jim & Jakten på Guldankan eller Den minst omtyckte arbetskamraten eller Åke Ninja eller Bob-Henry. Absolut inte. Men jag vill göra nåt annat, nåt större OCKSÅ. Det kanske är dags att göra ett nytt, längre seriealbum? Med en lång historia? Ja, jag tror det. Inte De Äventyrslystna Karlakarlarna. De får vänta ett tag till och dessutom håller vi ju fortfarande på med det som förhoppningsvis ska bli en film. Nej, Felix och El Fjongo får vänta ett tag till innan det är dags för comeback i serieform. Det är dags att göra nåt HELT annat. Jag har ingen aning om vad och absolut inget när. Men beslutet är taget.

måndag 10 november 2008

Skärgården



Här vill man bo.
Inte jag, märk väl. Utan "man".
Många av er läsare är tio-femton år yngre än mig och jag kan upplysa er om att när man kommer upp i 35-årsåldern vill man plötsligt inget hellre än att bo på LANDET. Så är det. Jag vet inte vem som bestämt det. Mia Skäringer eller Martin Timell eller nån. Börja bospara redan nu. Jag måste dock ha missat det informationsmötet eftersom jag fortfarande vill bo i stan. Jag vill höra evighetsbruset från trafiken annars kan jag inte somna. Det är mina barns öde att växa upp i stan. Det kommer göra dem gott.
Det är inte betongen som är omänsklig, det är skogen.
Jag hälsar gärna på en liten stund. Tar en promenad och visslar lite. Men det finns hela tiden en känsla av att katastrofen lurar runt hörnet. Att marken närsomhelst ska spricka och lavan börja spruta upp.
Eller att zombierna ska börja rassla ut ur buskagen.
Typ såhär:

torsdag 6 november 2008

På ritbordet just nu...



Oj oj... Det ser ut som om det är stora omvälvningar på gång i Jim & Jakten på Guldankan. Kommer någonting någonsin mer bli sig likt?

måndag 3 november 2008

Jag "jockade" skivor i fredags

Jag kanske skulle sagt till INNAN det hände istället för efter, så att eventuella intresserade Göteborgare i läsekretsen skulle kunnat kolla in det hela, men jag skyller på att det har varit mycket att göra den senaste tiden och att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ställer mig till det här med att "jocka" "skivor" EGENTLIGEN. Å ena sidan är det väldigt roligt. Å andra är det faktiskt lite pinsamt. I vilket fall var det jag, Jacob Stålhammar och i viss mån Joakim Thedin som drällde våra "vi var fräcka på 90-talet"-vibbar över anrika restaurang Klara i fredags. VI hade kul åtminstone. Gästerna var, om de överhuvud taget reagerade, en smula fientliga. Vi tröstade oss med att personalen iallafall tyckte det var trevligt. Mot slutet var det så lite folk att vi släppte alla idéer om publikfrieri och skamlöst körde tolvminuterslåtar med Meatloaf och Rush. Där fick ni, popsnören!

Här är några av de låtar jag spelade:



fredag 24 oktober 2008

En hyllning till oktober


Nej, det är inte DEPPIGT. Det är MYSIGT!

tisdag 21 oktober 2008

Äsch, glöm allt jag sagt!


Igår skrev jag som bekant att jag skulle sluta skryta om vilka tidningar jag var med i hela tiden. Haja pinsamt att jag idag bara MÅSTE berätta om att min strippserie Bob-Henry kommer att gå i tidningen Elvis f rom nr 6-2008. Två sidor i varje nummer kommer det bli. Detta är alltså HELT NYA strippar. Det handlar inte om repriser från Ernie. Faktum är att just nu kan du köpa både Ernie och Elvis den här månaden och få HELT NYTT MATERIAL till livs i båda tidningarna. FANTASTISKT! MINA ÖGONGLOBER EXPLODERAR AV UPPHETSNING!! KÖP NU ANNARS STARTAR TREDJE VÄRLDSKRIGET IMORGON!!! AROOOGA!!!!
Ursäkta, jag kunde inte låta bli en sista gång...

måndag 20 oktober 2008

Äh, vem bryr sig om vad som är ute nu?

Jag har beslutat att lägga av med de där långa och detaljerade redogörelserna för exakt vilka publikationer jag måhända kan ha publicerat en vältuschad stor näsa i. Dels för att det i första hand innebär tråkig bloggläsning. Dels för att jag själv börjat irritera mig en smula på när kollegor i nån slags kombination av självgodhet och desperation ideligen påpekar hur FRUKTANSVÄRT upptagna dom är på sina bloggar. Och slutligen för att det helt enkelt är jobbigt och tråkigt.
Jag är med i en massa tidningar. Punkt.

Då och då kommer jag kanske lyfta fram en liten godbit och berätta var man kan hitta den. Som nu t ex. Den här strippen är med i aktuella Ernie 5-2008:


(Klicka=Större)

Undantag kommer göras i specialfall. Som när jag kommer ut med nya böcker och så. Då ska självgod-o-metern pressas till det yttersta!

fredag 17 oktober 2008

...Som ett fint vin bla bla blargah bluöh...

På samma sätt som man allteftersom åren gått insett att Gene Simmons inte alls var coolast i Kiss utan Ace Frehley, har jag kommit på att den Scooby Doo-tecknare som man i sjuårsåldern tyckte var sämst i själva verket var BÄST! Ju.

torsdag 16 oktober 2008

En vanlig sketen dag

Mitt i veckan i Oktober sätter man sig ner som man gjort hundra ja TUSENTALS gånger för att rita en ny sida. Det är dags för ett nytt avsnitt av Åke Ninja. Håhåjaja. Och plötsligt är man helt GRYM. Man har aldrig ritat så bra förr. Linjerna blir sådär... PERFEKTA. Som om nån ANNAN tecknare gjort dem.
Nästa dag är allt som vanligt. Man är bara helt OK igen.

tisdag 14 oktober 2008

Förlåt mig lilla lamm


Förlåt mig att jag var tvungen att äta upp delar av dig med ris, gräddsås och cashewnötter på lunchen idag. Jag vill verkligen inte, men den bra vegetariska restaurangen inom gångavstånd har inte öppet på lunchen längre. Jag kunde iofs ha tagit en ostsmörgås eller nåt men det var sån satans lång kö som jag inte orkade stå i och jag var väldigt hungrig.

Så därför var jag tvungen att äta upp dig söta lilla gulliga lamm. Förlåt, förlåt. Jag har väldigt dåligt samvete nu ska du veta. Jag har googlat bilder på lammungar i en timme nu för att straffa mig själv. Du har blivit uppäten för att jag är svag och otålig. Men god var du. Du var så god att jag var på jättegott humör i säkert en halvtimme efter lunchen och spatserade omkring och log som en fåntratt. God mat gör mig sån. Glad. Tillfreds. Fryntlig tillochmed. Du var säkert glad innan de kom och gjorde mat av dig. Förlåt förlåt förlåt mig lilla lamm. Hoppas att denna bloggpost väger upp de kosmiska rättviseskålarna en LIIITEN aning iallafall. Jag har ganska många läsare och är en relativt viktig person. Som skriver om dig lilla lamm. Som nu ligger i min mage. Kanske var du ett drygt och otrevligt lamm som mobbade andra, mindre lamm. Kanske hade du blivit pedofil eller massmördare om du fått fortsätta leva. Såna tankar gör det lättare för mig att gå vidare.

Imorrn kanske du får sällskap i din himmel av en massa skaldjur.

torsdag 9 oktober 2008

onsdag 8 oktober 2008

Jag har köpt konst 2

I dessa finansiellt oroliga tider måste man tänka både en och två gånger innan man investerar. Jag tror att det ALLTID kommer finnas ett behov av KONST och SKÖNHET. Så jag slog till på den här häromdagen:



Ramen ingick också. Vilket klipp!

måndag 6 oktober 2008

Förhandsboka Åke Ninja och andra jävlar

Min fina bok som jag skrutit om så ihärdigt i flera veckor är på väg ut i handeln. Den finns redan i vissa serieaffärer. Snart dyker den upp i den reguljära bokhandeln också. Det är nog bara fråga om dagar. Pakethämtar-fandom kan redan nu förhandsboka Åke Ninja och andra jävlar hos följande internetbokhandlare:

Adlibris

Bokus

Internetbokhandeln

Skolshoppen

Det kanske finns fler. Google är din vän.

torsdag 2 oktober 2008

tisdag 30 september 2008

Flottfest



Ja titta vad mycket SMARR man blir bjuden på bara för att man är med i Kapten Stofil. Och det var bara EN av alla fräna och fina saker som hände under årets bokmässa. Min nya bok Åke Ninja & andra jävlar som kom ut exakt klockan 9:20 under mässans första dag sålde som smör. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Så fort jag stod i Optimals monter, eller ens bara rörde mig i närheten av den, fick jag signera det ena exemplaret efter det andra. Detta var ju förstås extra maxat eftersom jag var orolig att den inte skulle sälja ALLS på grund av att ingen hört talas om boken innan mässan. Men tji i ordets allra mest positiva bemärkelse fick jag.
Bokmässan är som ett gift. Det är trångt och fuktigt och jävligt och man är redo att sälja sin själ för lite vatten men samtidigt är det så sanslöst kul att träffa folk och hänga med kollegor. Jag tror jag skakat hand med säkert 70% av den här bloggens läsare. Hej hej tack för senast. Jag fick träffa och byta några ord med den HÄR killen. Och i en tid då jag då och då åldersnojat och tvivlat en smula på min plats i seriesverige kom folk från de mest oväntade håll och var väldigt snälla. Så den här bokmässan var sanslöst lyckad och precis i rättan tid. Jag känner vederkvickelse och pepp. Tack alla som bidrog till detta.

torsdag 25 september 2008

Bokmässa

Först ska jag rita färdigt de två sista rutorna på det senaste Jim & Jakten på guldankan-avsnittet. Sen ska jag skicka lite grejer till Skånska Dagbladet och sen bär det iväg till bokmässan baby! Jag fick för bara några minuter sedan ett SMS från min förläggare Ingemar att RYKANDE FÄRSKA exemplar av Åke Ninja och andra jävlar levererats och att det hela ser bra ut. Jag kan knappt bärga mig. Men som sagt, innan jag får gå omkring i serieghettor och spänna mig måste jag jobba lite.

För den som är intresserade av signerade exemplar av Åke Ninja och andra jävlar, eller annat jag gjort, är det alltså Optimal Press monter (A01:39) som gäller. Mina signeringstider är som följer:

Fredag kl 15-16

Lördag kl 15-16 (med Marcus Ivarsson)

Självfallet går det också bra att haffa mig när jag är ute och snurrar på själva mässgolvet och få saker signerade då med. Och om ni är osäkra på hur jag ser ut är jag lite lik den här killen:

onsdag 24 september 2008

Chuck Norris, CHUCK NORRIS!

Trashtomten som bor i min lillhjärna måste få mat. Ibland när den får nåt extra smarrigt känns det i hela kroppen. Ni som inte förstår förstår aldrig. Ni som vet vad jag pratar om nickar igenkännande. Det går inte att beskriva. Häromdagen fick Trashtomten en sockerchock av närmast kosmiska proportioner när den fick tag på några nummer av den här serietidningen:



En gång i tiden när jag var ett dumt litet supehjältefan läste jag någonstans att en av 1987 år kommande och allra hetaste titlar skulle bli "Chuck Norris Karate Kommandos". Jag väntade vid serieaffären länge men den dök aldrig upp. Till slut tänkte jag att den förmodligen aldrig gavs ut. Men över 20 år senare hittar jag den. Den var inte bara en vandringsägen! Fyra nummer kom ut tecknade av en MYCKET ointresserad Steve Ditko.

Sidospår: Av en händelse läste jag nyligen en biografi över Steve Ditko, Strange and Stranger: The world of Steve Ditko, som varmt rekommenderas till alla som är det minsta intresserad av amerikanska serier och folk som är lite flängda. Under tiden han tecknade Chuck Norris var Ditko så besatt av filosofen Ayn Rand att han inte var intresserad av något annat än att sprida hennes läror i serieform. Dessa gav han i princip bort gratis till olika fanzines samtidigt som han försörjde sig på att teckna skräp som ovanstående (gloriöst, sinnesexpanderande skräp, men ändå) så snabbt och så slarvigt som möjligt. Paradoxalt nog gjorde en lära som predikade egoism och självuppfyllandet som det enda rätta och riktiga att Steve Ditko under större delen av sitt professionella liv slarvade bort de flesta chanser och möjligheter att tjäna annat än småslantar på sitt arbete.

I serien är Chuck Norris inte bara en berömd filmstjärna. Han springer omkring och löser brott tillsammans med ett gäng käcka ungdomar som han lär upp i knäskålsutsparkningens ädla konster. Alla blir tokimpade så fort Chuck visar sig.



Tro´t eller ej, men serien är inte en originalproduktion utan baserad på en tecknad TV-serie. Här är det svulstiga introt:



Alla som snackar om att 30 och 40-talen var animationens guldålder är ute och cyklar i nattmössan. 80-talsanimation är min Prozac. Ett lugn och en belåten sinnesfrid sänker sig över mig när jag ser sånt här. Vätskorna balanseras. Att titta på något som förolämpar en sexårings intelligens är märkligt tillfredsställande. Pröva själv.
I vilket fall som helst är serierna i princip oläsbara. På traditionellt sätt. Men man kan stilla bläddra och läsa en lösryckt ruta här och en lösryckt ruta där och hoppa hit och dit och trivas och drömma om träkvistigt papper och fyrfärg som rusar genom blodet.

Till sist. Jag kunde inte låta bli att löjla mig lite med omslaget:

torsdag 18 september 2008

Ute nu!



Till att börja med så har jag gjort en flådig T-shirt i samarbete med det sanslöst creddiga Göteborgska klädmärket Döna. Den går under namnet "Delighted Peoples". Och som ni kan se är ju herrarna på tischan (kolla vilka ord jag använder! Gud så rackarns ung och på och lattjo jag är trots att det var år och år och år sedan jag fyllde 30) så RASANDE delighted att man inte kan bli annat än smittad av den galloperande dilightednessen!

Nu är dock problemet att jag inte alls vet var man får tag i denna tröja. Kanske finns det inte ens någon kvar? Googla "Döna" eller kolla in bloggen som tillhör killen som bekostade själva tröjan. Det kanske finns info där.

Galago 93 medverkar jag i om än procentuellt väldigt lite. Jag har gjort porträtten på de medverkade och "det roliga" är att det egentligen är samma bild på Steven Seagal som jag ändrat lite. Så här ser t ex David Liljemark ut när jag är färdig med honom:



Ti-hi fniss. Ja jäklar vad jag får till det ibland.

Sweden Rock Magazine nr 54 innehåller inte bara ett avsnitt av Kjell & Ivar - Metalkrigare som handlar om att bli flintis utan också en otroligt läsvärt reportage om Yngwie Malmsteen som ni bör kolla in vare sig ni är hårdrockare eller inte. Det är ett musikjournalistiskt mästerstycke. Punkt. Och kanske lär du dig nånting. I somras läste jag t ex en artikel om George Harrisons solokarriär, nåt som jag varit föga intresserad av tidigare. Detta ledde till att jag lånade hans första skiva "All things must pass" på biblioteket och nu har jag i princip inte lyssnat på något annat i två veckor.

Hjälp nr 5 har jag med en sida i och det är en, förhoppningsvis, återkommande grej vid namn "Videokväll". NÅT ska jag ha för att jag satt i källaren och kollade film hela andra halvan av 80-talet och detta är grejen.

M nr 9 - 2008 innehåller två sidor av mig. Väl värt ett norgebesök.

Bellmans bästa och andra roliga historier är en bok från Bonnier Carlsen som jag illustrerat. Innehåller hur många teckningar av mig som helst. Som typ den här:



Slutligen finns gratis serier HÄR, HÄR och HÄR. Och HÄR spekulerar jag friskt (och, måste jag säga, i ett aningens lite för högt uppskruvat tempo) om vad som egentligen hänt Kim Jong Il.

tisdag 16 september 2008

Hur spenderar man bäst sina underhållningskronor?

Det gör du genom att köpa ÅKE NINJA OCH ANDRA JÄVLAR förstås. Vad trodde du svaret var? Köpa Rena Rama Rolf-boxen eller kolla på standupp eller nåt annat "roligt" som egentligen inte är roligt alls? Om du kommer till bokmässan i Göteborg och infinner dig i Optimal Press monter kl 15 på fredag och/eller kl 15 på lördag kan du köpa boken direkt av MIG. Du kan titta mig i ögonen (eller ja, ögAT, eftersom jag är vindögd), hosta över kulorna, ge mig ett handlslag och få en gubbe omsorgsfullt kladdad i boken tillsammans med en personlig dedikation. Du kan tillochmed leta rätt på mig på själva mässgolvet när jag INTE signerar och få boken signerad ändå. Det är i princip det ROLIGASTE jag vet.
Och om du nu tvekar på om du ska köpa boken eller inte så trycker du HÄR och får en MASSIV PDF på de första sidorna. Och sen tvivlar du aldrig mer på om att det är farbror Johan som vet bäst hur bokbudgeten ska fördelas.

onsdag 10 september 2008

Istället för att blogga...


...Kan man göra en ny bok. Och den ska komma ut till Bokmässan. Det är snart det. Så då får man ligga i. Och då hinner man inte blogga. Men... Ny bok! Fränt va? Jag blev precis klar med omslaget som ni kan se där ovan. Den kommer heta Åke Ninja och andra jävlar och blir en samling med serier från Larson, Ernie, GT/Expressen, Sweden Rock Magazine, Kapten Stofil mfl. De andra jävlarna är b la Jim & Jakten på Guldankan, Den minst omtyckte arbetskamraten, Kjell & Ivar - Metalkrigare, Sexy President och många fler. Vi kör också en rejäl bunt av mina strippar från GT´s kultursida. Det blir med andra ord FLÄSKSPÄCKAT! En del grejer har några år på nacken andra är så färska att de faktiskt inte hunnits publiceras i de tidningar de är avsedda för än. Man kan säga att detta är fortsättningen på Den Skitstora Johan Wanloo-boken som kom för fyra år sedan.
Det lustiga är att jag i måndags inte hade den blekaste aning om att jag skulle komma ut med ett seriealbum i år. Jag hade tänkt ligga lågt på den fronten ett tag. Nästa bokmässa skulle bli den första på länge där jag bara var en besökare (FAST jag har ju iofs i år kommit ut med en Pixibok, en dassbok och en ny samling med Bellmanhistorier raah raah skryt pösle men ÄNDÅ). Samtidigt hade jag fått ihop en rejäl bunt serier som jag tyckte var synd ifall de inte samlades. Optimal ville ge ut dem och PANG så sitter vi här och gör bok igen. Den kommer vara inbunden och bli på ca 90 sidor. Vi siktar som sagt på att den ska komma ut till bokmässan men den kommer finnas i bokhandlarna först i Oktober nångång. Ny samling! Jädrars vad fränt! Jag komer naturligtvis med mer information så snart jag får den.
Och för att svara på en fråga jag VET att jag kommer få. Nej, det blir ingen Bob-Henry i den här volymen. Han och Elton tarvar sin helt egen samling så småningom.
Men om ni ursäktar... Nu måste jag ränna åstad för att färglägga omslag och skriva en baksidestext om mig själv. Det ska nog gå bra.

torsdag 4 september 2008

På ritbordet just nu


Ny sida med Den minst omtyckte arbetskamraten. Kommer i Larson! och M så småningom.

onsdag 3 september 2008