fredag 21 december 2007

Helgstängt


Nu lägger vi ner bloggeriet, ja hela jämra verksamheten, i en tolv-fjorton dar sådär för att fira jul med allt vad det innebär av att kolla på tecknade filmer och äta tills man somnar. Det ska bli härligt. Jag är lite trött. Det har, rent kreativt, varit ett intensivt och lite annorlunda år. 2007 innebar helt klart en viss riktningsändring. Det är kanske inget som NI märker men JAG tycker det är en stor skillnad (till det bättre) på de sidor jag gör nu till te x Larson jämfört med de sidor jag gjorde till Ernie en gång i tiden. Arbetsförhållandena är bättre. Månen står rätt. Vinden har vänt. Acendenten i chakrat blarrga bluäh. Ni fattar. Det har varit ett bra år. Jag vågar inte göra några uttalanden om nästa. Jag har förstås en massa planer och idéer och förhoppningar men då jag är fokuserad som en hundvalp säger jag inget i förväg eftersom allt kan vara bortglömt imorgon.
Jag kommer köra på helt enkelt.
Men nu skall jag hänga med familjen, äta pepparkakor tills jag blir yr och läsa ut Essential Punisher vol 2.

Hör upp, komplettister!



Jag har som vanligt med en sida i senaste Kapten Stofil. Det är ett julnummer med allt vad det innebär. Skynda att köpa medans det är aktuellt. Vilket känns lite konstigt att säga i Kapten Stofil-sammanhang...
Mer mediahoreri sker på GT´s kultursida där jag får vara med och rekommendera julklappar. Kolla HÄR (scrolla ner en bit) och digga min flängda smak.

onsdag 19 december 2007

Tjuvlyssnat i serieaffären...


Den här gubben sågs och hördes egentligen i fredags men jag har inte haft tid att "skildra" honom förrän nu.

fredag 14 december 2007

De Äventyrslystna Karlakarlarna lever!



Dom rör ju på sig! Jag har varit i Trollhättan (Trollywood! Jag har ätit i samma lunchmatsal som Nicole Kidman!) minst en gång i veckan den senaste tiden för att tillsammans med genierna på Dockhus Animation jobba med det som är tänkt att bli den animerade Karlakarlarna-TV-serien.
Vartefter saker så långsamt blir klara ska vi släppa smakprov på nätet.
Vänta tills ni får höra The Karlakarlarna Theme. Ni kommer att SKITA!
Tills dess... Här är lite storyboards:

onsdag 12 december 2007

Så här ser jag just nu:



Jag har fått nån slags infektion i mitt "bra" öga. Och den lilla syn som fanns till att börja med försvinner helt och hållet av den där krämen man ska smörja ögat med. Så om serierna under en period om några månader när de publiceras ser helt förjävliga ut vet ni varför.

måndag 10 december 2007

Hör upp, komplettister!


Nytt nummer av Sweden Rock Magazine innebär ett nytt avsnitt av Kjell & Ivar - Metalkrigare. Den här gången fokuserar vi på svartmetallaren Kjells allra mörkaste hemlighet... ETT VANLIGT JOBB!!!

Och eftersom rubriken är hör upp, komplettister kanske jag ska upplysa om att jag IDAG har en serie i mäklarfirman M2´s reklamtidning som följer med Göteborgsposten och att det IMORGON kommer en stripp på kultursidan i GT (vilket det gör varje tisdag). GT-strippen kan sedan läsas här om allt går vägen (vilket det inte alltid gör).
Den ska jag sätta igång att rita NU!

torsdag 6 december 2007

In progress...



Jim & jakten på guldankan avsnitt 8.

onsdag 5 december 2007

Karl-Alfred



Jag är besatt av figuren som på svenska kallas för Karl-Alfred. Det har jag varit ända sedan jag var liten. Jag minns det som igår... Jag står utanför en biograf på avenyn i Göteborg och i en liten TV i skyltfönstret visas tecknade filmer med Karl-Alfred. Jag är kanske fem-sex. Min mamma pratar med nån bekant och jag SUGS in i den där TV-apparaten och bara glor. Det visades filmer med andra figurer också men vare sig Tom & Jerry eller Heckle & Jeckle har samma effekt på mig än idag som Karl-Alfred. Han är en av få seriefigurer som verkligen är ikonisk. För mig iallafall. Det ser så enkelt ut, som vilken storfotad skämtfigur som helst, men nör jag själv försöker teckna honom blir det typ som om Peter Bagges och David Liljemarks skelögda och bakfulla kärleksbarn varit framme. Karl-Alfred är som en hieroglyf eller ett kinesisk skrivtecken. Missar man på en milimeter på nåt ställe blir hela gubben off (som ni ser däruppe).
Fantagraphics ger ut snygga (men otympliga) reprintböcker. Köp och läs och upplev fritänkande vansinne från 1929 som fungerar än idag. Det här är serier från en tid när strippserietecknare var KUNGAR.

Och när vi ändå snackar om SAILORS... Här är en Tom of Finland-pastisch jag gjorde medan jag pratade i telefon tidigare idag...

måndag 3 december 2007

Kungörelser från Wanloo Entertainment angående den planerade verksamheten under 2008



Den som följer bloggen vet att jag under året gjort en massa serier till norska Larson. Dessa serier kommer nu ÄNTLIGEN att publiceras i SVENSKA Larson. F rom Larson nr 1 - 2008 kommer jag medverka med tre sidor i varje nummer. Visserligen brukar jag säga detta varje gång, men den här gången menar jag det verkligen... De här serierna är nåt av det bästa jag gjort. De har ett litet annat stuk än t ex de sidor jag gjorde i Ernie way back when. Dessutom har de ett roterande figurgalleri, lite som en brittisk sketchkomediserie. Eller nåt. Så nu får de svenska läsarna också göra bekantskap med Jim & Jakten på Guldankan, Den minst omtyckte arbetskamraten, Åke Ninja, Sexy President och alla de andra.



Inte nog med det. Jag kommer ÄVEN medverka i varje nummer av ERNIE nästa år. Jag är TILLBAKA! HÄMNDEN ÄR MIN!!!
Eh ja... I vilket fall som helst kommer ni där kunna läsa Bob-Henry, den stripserie jag har jobbat med ett tag och hintat lite om här på bloggen då och då.
Det kommer således finnas mer Wanloo i tidningshyllorna under 2008 än... nånsin!

Mina serier i Larson och Ernie kommer vara ganska olika så det är bara att välja vad ni gillar bäst. En eklektisk, medveten läsare köper förstås båda. Trettiofem kronor är nämligen INGENTING.

fredag 30 november 2007

Så firar jag 20 år som serietecknare...



Jag slog på stort och tog TVÅ glas vatten. Faktiskt. Ibland bara måste man få UNNA sig lite!

torsdag 29 november 2007

Från en kommande serie



Det roliga är att det är precis som Familjen Flinta fast efter katastrofen!

måndag 26 november 2007

Utsikt från en skärgårdsfärja


En gång i tiden åkte jag i de här flytande pissoarerna två gånger om dagen.

torsdag 22 november 2007

Bob-Henry


Arbetet fortsätter. Nu har jag 50+ strippar and counting...

tisdag 20 november 2007

Om att blåsa fåglar i rumpan



Idag när jag flanerade förbi (en chockerande tidig) julmarknad såg jag en kille som satt och sålde lergökar. Inget annat. Han satt i en monter full av lergökar. För att locka kunder... Spelade han LERGÖK!
Vi väljer alla hur vi ska försöka sätta vårt lilla märke på världen.
Verkligen inget ont i att vare sig sälja eller spela lergök men jag kommer aldrig mer känna mig marginaliserad för att jag är serietecknare.

Fast vad vet jag.

Lergökar kanske är ett tillstånd att trycka pengar. Lergökskillen kanske sätter på de där julmarknadstanterna som säljer miniatyrfiskebodar och flaskskepp i parti och minut. Han kanske säljer www.lergokar.com för flera miljoner vilken dag som helst.

måndag 19 november 2007

Jag önskar att Blacke Lawless var min farsa


Fast egentligen inte för då hade han fått mig i fjorton-femtonårsåldern och det hade inte direkt borgat för den trygga och solida uppväxt jag är så tacksam över att ha fått uppleva. Men det är en sjuhelsikes rubrik, inte sant? En gång i tiden var Gene Simmons den coolaste personen i världen. Han pratade inte och försökte mest framstå som ett ondskefullt monster. Det räckte. Idag har han återuppfunnit sig själv som nån slags rock-Donald Trump som ljuger om hur mycket kvinnor han legat med och hur mycket pengar han har och bär en peruk som mest liknar en jättestor raggsocka.
För att inte tala om Ozzy. Jag kan inte längre njuta av klassiska Black Sabbath utan att tänka på hans osympatiska ungar.
Då är det fantastiskt att uppleva hur BLACKIE fortfarande levererar. Han är fortfarande RAHWK!
Hans röst låter fortfarande som det vassa locket på en rostig konservburk.
Jag har sett W.A.S.P förr men den här gången körde de konceptalbumet The Crimson Idol i sin helhet vilket borgar för en, iallafall rent musikaliskt, högkvalitativ kväll. Jag trodde att den skivan var ganska obskyr men hela Trädgårn sjöng med i varenda textrad. Det var magiskt.

Men

Det finns MÅNGA fördelar med att vara trettiofem år. Man slipper t ex vara så jävla drängfull innan klockan ens är 23 en söndagskväll att man ställer sig och spyr inomhus. Man slipper vara så väck att man somnar stående vid ett bord innan förbandet börjat. Man slipper kalla den kvinnliga bartendern för "jävla hora" bara för att man inte får köpa öl MED EN GÅNG!
Man slipper. Man behöver inte "röja." Det räcker med att "ha trevligt."
Som trettiofemåring anses man inte ens varande en mänsklig varelse av folk som är tio-femton år yngre. Man existerar inte. Det är så himla skönt. Man kan stå i ett hörn och vara anonym och spana in folk som man kan exploatera i sitt tarvliga humoristiska värv.
Som den här killen t ex. Det här är vara-jättefull-men-försöka-framstå-som-jättenykter hållningen:



Eller så var det nån slags spattig, minimalistisk dans jag i mitt gubb-skap aldrig hört talas om. Allt jag vet helt säkert är att I DONT WANT TO BE... THE CRIMSON IIIIIIIDOOOOOL!!!

onsdag 14 november 2007

tisdag 13 november 2007

Sexy president


Jag gör ju fyra-fem sidor i varje nummer av norska Larson. Dessa serier har roterande, återkommande huvudfigurer. Så ena sidan kan vara Jim & Jakten på guldankan, nästa kan vara Åke Ninjo osv. En av de återkommande figurerna är Sexy President.
Sexy president tycker att han själv är skitsnygg. Han smeker sig själv över sina hårda brösmuskler och stönar. Han inleder flyganfall mot länder vars ledare är för fula. Ni fattar grejen...
I vilket fall som helst gjorde min vän Jacob mig nyligen uppmärksam på följande passage från en artikel om författaren Norman Mailer:

"Norman Mailer är ingen beundrade av president George W Bushs politik. Men han förstår varför Bush får höga popularitetssiffror: - Han är den mest fotogeniske president vi haft under min livstid med undantag av Franklin D Roosevelt. Om Bush inte varit son till en mäktig man så hade han kunnat bli USA:s bästa modell för herrkläder. Det finns inte en dålig bild på honom. Se bara hur snyggt han rör sig när han matar hunden! "

Här är hela artikeln ifall ni är intresserade:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=381597

Wow! Great minds think alike eller hur var det?
Medan vi ändå snackar om saken... Från och med årskiftet kommer mina norska serier inte längre publiceras i Larsons Gale Verden utan flyttar till tidningen M. Den som inte läst serien M är in for a treat. Det är den bästa stripserie jag läst på evigheter. Jag har för mig den publicerats i svenska Pondus förut.

torsdag 8 november 2007

Vad sysslar jag med just nu?



Det skulle väl vara Kjell & Ivar - Metalkrigare avsnitt fem dårå!

onsdag 7 november 2007

Bloggen får ingen mat

Men jag har ytterst lite att komma med just nu. Jag sitter mest och ritar och gäspar. Jag har mycket att göra. Barnen växer. Till helgen bär det av till malmö. Det ska bli roligt. Jag såg en bra film häromdagen. Zodiac hette den. Jag har läst en massa bra böcker också. Som t ex Drömmen om Atlantis: Olof Rudbecks jakt på en försvunnen värld av David King och Doomsday Warrior 4: Bloody America av Ryder Stacy. Jag tror det blir en enkel smörgås till lunch idag. Hå hå ja ja. Jag SA ju att jag har ytterst lite att komma med just nu. Jag har börjat lyssna lite på country igen också...

onsdag 31 oktober 2007

Top international DJ



Jag ska spela lite skivor framöver (och med "spela skivor" menar jag lägga MP3´or i en lista).
Närmast blir det Lördagen den 3´e på ärevördiga Klara här i Göteborg. Herregud! Det är ju bara om några dagar det! I vilket fall som helst så delar jag pulpeten med Jacob Stålhammar och vad gäller musikval och liknande antar jag att vi kommer hetsa varandra att spela alltmer obskyra TV-seriesignaturer och barnskivor ju längre kvällen lider.
Därefter tar jag mig ner till seriestaden (vad har de gjort för ont?) Malmö för att sprida MIN SMAK på Inkonst. När? Lördagen den 10´e november. Detta är en del av evenemanget I Seriernas Värld så det kommer säkert hända en massa annat som jag ska vara delaktig i men isåfall vet jag inte om det själv än. Skitroligt skall det bli iallafall.
Min plan är att dela in kvällen i två distinkta block. I det första går jag ut soft med sjungande skådespelare, signaturmelodier, joddel, tysk country, agentfilmssoundtracks och annan hissmusik jag gjort mig känd för att jag gillar.
I den andra blir det hård-, 80-tals-, mes-, gubb- och symfoni-RAHWK!

måndag 29 oktober 2007

Äventyret fortsätter


Ytterligare en Bob-Henry stripp. Visst skulle det vara kul om den gick i någon tidning också? Vi jobbar på det...

torsdag 25 oktober 2007

Två saker av rang har hänt idag.



För det första släckte jag ner mitt Facebook-konto. Hurra! Det finns nog inget så obeskrivligt meningslöst som Facebook. Fem minuter efter att nyfikenheten fick mig att skaffa ett konto ångrade jag mig. Det ryser i mig när jag tänker på att jag faktiskt deltog i att skicka "virtuella drinkar" till höger och vänster. Att jag drogs med i denna masspsykos och satt där och försökte skriva tokiga saker i det där status-meddelandet varje dag är en stor, fet, blöt PLUMP i mitt protokoll. Jag känner för att ligga i fosterställning i duschen och sjunga "the crying game".
Att gå in på Facebook blev till slut som en enda stor stressande hemläxa. Var det inte frågesporter man skulle svara på var det grupper att gå med i för att inte tala om alla dessa gamla klasskompisar och kusiner man inte pratat med på 20 år som skulle addas. MEN NU ÄR DET SLUT MED DET! Jag är fri!

För det andra
skrev jag på optionskontraktet för att göra tecknad film av De Äventyrslystna Karlakarlarna. Minsann. Mer info om detta kommer när jag har nån.

onsdag 24 oktober 2007

Hör upp, komplettister!



Visst, jag lägger ner mycket tid på Bob-Henry just nu, men det betyder inte att alla mina andra serier ligger i träda för det. T ex har Sweden Rock Magazine nr 47 kommit och det betyder ytterligare ett avsnitt av Kjell & Ivar - Metalkrigare. Den här gången avslöjas mörka hemligheter med ödesdigert resultat. Sweden Rock Magazine är bra. Det är inte alltid man läser tidningarna man medverkar i från pärm till pärm men Sweden Rock är en sådan.

Men grabbar, hur ni alla kunde tycka Nightwish senaste var så himla bra förstår jag inte...

tisdag 23 oktober 2007

And thus it begins...



Här är den allra första strippen från min dagstrippserie Bob-Henry.

måndag 22 oktober 2007

Alex Schulman är inte så bra

Jag har en massa vänner och bekanta som tycker Alex Schulman är bra och framförallt "så himla rolig faktiskt". Själv har jag varit utan åsikt. Jag läste aldrig hans omtalade och numera nedlagda blogg (de enda bloggar jag läser är Jim Steinmans och Pamela Andersons) men i fredags läste jag hans krönika i gratistidningen punktSe. Det var ju inte bra alls. Det hela handlade om hur han hade sett en gubbe som såg fånig ut när han använde handsfree. Men oj vilken knivskarp observation! Verkligen! Vad blir det för originella och outtömda komiska infallsvinklar härnäst? Tretusen tecken om att det är alldeles jättetokigt att det alltid är tio korvar i korvpaketen men tolv korvbröd i korvbrödspaketen? Eller att det är mystiskt att man aldrig får se när Fantomen går på toaletten kanske?
Det finns ju hur mycket som HELST!

torsdag 18 oktober 2007

Nä nu är det jag som gör en stripserie


Japp. Nu är det dags. Jag har bestämt mig för att göra en daglig stripserie. Banne mig. Jag har gjort det mesta i serieväg men aldrig det. Serien ska heta Bob-Henry och kommer handla om en arbetslös ungkarl som delar en lägenhet fylld med serietidningar, DVD´er, bärbara datorer och tomma pizzakartonger med en talande pingvin som heter Elton.
Hoppla vad lattjo att testa nåt nytt.
Mer information om det här projektet kommer SÄKERLIGEN i denna blogg framöver.

onsdag 17 oktober 2007

En skämtteckning


Varsågoda! Även om jag för tillfället slutat med Veckans Serie betyder inte det att jag inte kommer öppna arkivet då och då. Man kan väl få skoja till det lite när det är lillelördag och allt? Vaa? UNNA sig lite?

tisdag 16 oktober 2007

How the mighty have fallen...

Som ni kanske märkt var det väldigt länge sedan jag lade ut texten på mitt sedvanligt omständliga och pompösa men ändå lätt antiintellektuella sätt kring olika populärkulturella fenomen. Det beror på att jag numera rent fysiskt insett att jag är tvåbarnsfar. Jag trodde aldrig det skulle hända mig men under hösten gled mina prioriteringar från "härligt, familjen har lagt sig, nu kan jag kolla på ett avsnitt av Smallville och kanske ett av He-Man and the masters of the universe fram till halv ett-kvisten sådär" till "jag måste SOVA!"
Så nu tittar jag på det barnen (framförallt min treårige son) tittar på. Och i princip inget mer. Det kusliga är att jag har börjat gilla det. Eller har tvingat mig själv att inbilla mig att jag börjat gilla det. Som en ren överlevnadsmekanism. Jag har blivit en barnprogramskonnässör. Mina favoriter är:

4: Byggare Bob
Det här är min sons absoluta favorit. Jag kan tycka att den är lite väl gräll men i övrigt mycket trevlig. Gillar att figurerna ser exakt likadana ut med olika frisyrer och kläder som enda skillnader. Mycket "engelsk" vilket alltid bådar för kvalité. Just min anglofili vad gäller barnprogram kommer märkas i listan.

3: Postis Per
Utmärker sig främst genom sitt svängiga ledmotiv och att Niclas Whalgren gör rösten till huvudpersonen. Också en serie som utspelas på den engelska landsbygden. En del avsnitt är märkligt actionfyllda och handlar om herrelösa tåg och ufon. Postis Per är till den kliniska manins gräns BESATT av brevbäraryrket. Vilket är ett plus.

2: Den lilla röda traktorn
Ännu mer småputtrig engelsk landsbygd och ännu mer levande bruksföremål. Lite mer smakfull rent grafiskt än sina föregångare på listan. Huvudpersoner är bonden Sven och hans lillla röda traktor. Sven har en ärkefiende... En nyrik, dumdryg stadsbo som har en stor modern blå trakor. Det händer absolut ingenting i avsnitten. Själva "grejen" kan vara att en av figurerna fastnat på ett ladugårdstak. Efter lite vedermödor kommer han ner. The end. Som en LISA för själen, det här programmet.

1: Fåret Shaun
HELT outstanding. Men så är det också Wallace & Gromit-gänget som ligger bakom den. Avsnitten är korta och saknar dialog. Jag kan bara beskriva fåret Shaun som ett slags får-James Cagney som styr och ställer på bondgården. Bonden, Shauns "husse" OSAR undertryckt vrede. Har oerhört många bottnar för att vara ett barnprogram. En ren fröjd varje gång det visas.



Nu väntar jag bara på att min son ska bli stor stor nog att kunna kolla på program om ROBOTAR SOM SLÅSS. Då kan jag ÄNTLIGEN se färdigt mina He-Man och Transformers-säsongsboxar. Det kommer bli GRYMT...

torsdag 11 oktober 2007

onsdag 10 oktober 2007

Hör upp, komplettister!


TREDJE avsnittet av Rockpappan har just publicerats i tidningarna ett2tre och SJU8NIO. Den här gången åker han på FESTIVAL. Jaaa, GUBBAR på festival är ju ett VATTENTORN av humoristiska möjligheter att ösa ur. Tillhör du inte befolkningsgrupperna som får dessa tidningar gratis kan du alltid smyga in på närmsta högstadium eller gymnasium och sno dem.

onsdag 3 oktober 2007

Jag är och förblir en SHOWMAN!



Är du i Göteborg på fredag den 5´e Oktober så MÅSTE du gå till stadsbiblioteket mellan 19:00-19:45 och 20:15-21:00 för då kommer jag, Max Gustavsson och Nickan Jonasson teckna serier LIVE inför publik. Och NI bestämmer vad serien ska handla om. Jag har drömt om detta i hela mitt liv. Det enda felet med mitt jobb är att jag inte får göra det på en SCEN. Men nu blir det av. Jag kallas inte seriesveriges Yngwie Malmsteen för inte. Detta är en del av den Göteborgska traditionen KULTURNATTA så hela stan kommer koka av diktskrivande vegatarianer, galna målare och tanter intresserade av precis ALLTING.

tisdag 2 oktober 2007

Vi har bok!



Den kom till slut. Min kanske SNYGGASTE bok hitills. Remixad Romantik samlar de sedan länge slutsålda häften Angschölick i Borås, Angschölick i stryparsektens våld och Angschölick & zombieöns hemlighet OCH alla tre avsnitten av Skittråkiga Suzette som tidigare bara publicerats i GT/Expressen. Vill du ha boken så är det bäst att kontakta seriefrämjandet.
För övrigt så är det kanske läge att summera bokmässan en smula. Som vanligt är det jättetrevligt och skitskoj att träffa kollegor och snacka skit och montersupa och bli bjuden på middagar av stora förlag och INTE MINST att skriva autografer och småprata med läsarna.
Men två dagar av glamour, skörlevnad och utsvävning är allt jag klarar. Inte mer. På lördagen kände jag mig - som vi säger i Göteborg - som ett utsketet äpple. Jag signerade i en timme och gick hem. På söndagen gick jag inte ens dit. Det kändes bättre att checka the reality och koka gröt till barnen.

fredag 28 september 2007

Johan Wanloos Blorg, nu med MINGELFOTON! Wheee!!!



Vilket tjusigt BORD!



David Nessles haka och Johan Wanloos panna!



Hot... Or not?

torsdag 27 september 2007

Bokmässa 2, eller att framställa sig själv som ett första klassens rövhål!



Här är en artikel jag skrev i samband med bokmässan för två år sedan. Den publicerades på GT/Expressens kultursida. När Sture Hegerfors läste högt ur den då jag fick Adamson-statyetten förra året skämdes jag över min egen skitstövlighet. Men det gick snabbt över så här är den IGEN:

Idag ska jag besöka bokmässan för tjugonde året i rad. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken attityd jag ska ha när jag passerar de långa köerna utanför. Kanske småstressat målmedveten.
Jag har verkligen inte tid att stå i nån kö. Jag ska träffa viktiga människor och signera böcker.
Eller nonchalant med en anstrykning av hånfullhet.
Jag är Johan Wanloo...Tvåfemtedelskändis! Flytta på er!
Antagligen blir det både och.

Tjugo år. Jag hajade till när jag insåg att jag besökt mässan så länge. I början var jag verkligen inte så full av mig själv som jag är nu. Storögt beundrande bad jag om autografer från mina idoler. Att få höra Sergio Aragones säga ”here you are” efter att ha kladdat en figur på två sekunder i ett seriealbum gjorde mitt vinterhalvår. Med knäna formligen vibrerande av nervositet visade jag mina tonåriga serieförsök för allehanda tröttögda redaktörer. Men det var då det.
Missförstå mig inte. Jag är precis lika sprallig av förväntan inför bokmässan nu vid 33 års ålder som vid 13. Fast anledningarna är andra. Idag innebär bokmässan ett slags kvitto på att jag lyckats.
Nuförtiden är det mig små nervösa serienybörjare storögt ber om autografer. De som för tio-femton år sedan var mina idoler är kollegor och goda vänner idag. När mässan stänger kommer vi antagligen dricka cocktails i någon hotellbar och under frodiga herrklubbsgarv snacka skit om de värsta miffona som passerat våra montrar.

Vägen till toppen har varit lång. Jag tänker på de första gångerna jag kom in gratis. Då var det för att volontärarbeta i seriefrämjandets monter. Efter några år började jag tycka det var töntigt men i samma veva hade jag kommit in i fanzine-svängen på allvar vilket berättigade till presskort. Seriefrämjandets monter fungerade fortfarande som någon slags samlingspunkt men jag var noga med att försöka utstråla nån slags ”för fräck för att EGENTLIGEN hänga här”-vibb. Ytterligare några år senare hade jag kommit ut med min första bok och då hälsade man knappt på de gamla trotjänarna hos seriefrämjandet längre.

På den vägen är det. Ganska sorgligt egentligen. Att ett visst mått av framgång innebär automatiskt odlande av alla de latenta skitsövelstendenser man kan tänkas ha inom sig. Men jag är inte mer än människa. Fyra dagar om året får jag smaka en yttepyttig smula av hur det känns att vara rockstjärna. Fyra ynka dagar. De andra trehundrasextioen sitter jag på min häck och ritar och kröker rygg för redaktörer och oroar mig för ekonomin och blir inte igenkänd nån enda gång på stan. Jag är den typ näst näst näst största fisken i en jävligt liten damm. Kan jag då inte få hållas? Kan jag inte få känna den där svävande känslan av tillfredställelse man får av att gå före en kö eller säga ”du, jag har inte tid just nu” när någon sträcker fram ett autografblock, eftersom en annan tvåfemtedelskändis kommit fram för att hälsa?

På måndag är det hela över. Då kan jag fundera på det sjuka i det hela och skämmas över att jag är en sådan statustorsk. Men det är då det. NU står självgod-o-metern på max. Vi ses på mässan!

tisdag 25 september 2007

Bokmässa! Ny bok!



Jamen... Det är ju BOKMÄSSA den här veckan! Det är det bästa jag vet för då får jag träffa ER! Mina FANS! Och sen får jag ju även branschskvallra med mina kollegor och äta snittar och dricka mig dum offentligt på vin i plastglas och drälla runt på små pikanta bjudningar och det smäller ju faktiskt lite högre än att träffa er faktiskt.
Äh, skoja bara.
Seriöst... P ga massor av arbete kommer min medverkan på bokmässan kommer vara ytterst sporadisk. Min enda spikade signeringstid är Lördag kl 13:00 i seriefrämjandets monter. Jag har fått garantier att min nya bok Remixad Romantik kommer att ligga färdig och fin och redo att försäljas. Remixad Romantik är alltså en samling med mina romantikseriemash-ups. Jag har kört gamla Starlet-serier genom Wanloo-filtret och ut kommer underligheter. Och jag signerar förstås allt annat av mig nu kommer bärande på. Och självklart kan ni haffa mig ifall jag bara strosar omkring på mässgolvet också. Jag signerar överallt med lika hysteriskt god min.

måndag 24 september 2007

Veckans söta björn



Jag lägger ner Veckans Serie ett tag. De kommer tillbaka så snart jag fått iordning på FTPeriet till min vanliga hemsida. Jag tyckte inte de gjorde sig här på bloggen. Det blev fult på nåt sätt. Och så kände jag att NÄSTA post efter veckans serie var tvungen att ha en massa text för att väga upp så det skulle bli snyggt och VIPS hade bloggen blivit en massiv stressfaktor.
Ja, jag vet att det låter knäppt.
Men det är jag som bestämmer.
Den som nu får för sig att klaga i kommentarerna ska vara medveten om att jag vid det här laget totalt SKÄNKT bort motsvarande ett helt seriealbum.
Och det blir mer Veckans Serie snart igen. Jag har bara en del att stå i först. Okej?

fredag 21 september 2007

Arg knarkare



Jag blev muckad med av en arg knarkare idag. Jag skulle kliva på en spårvagn och på väg ut kom en arg knarkare som mitt i steget glodde på mig och sa "Tror du du kan ta mig eller?"
För det första, ja det kan jag. Det här var ingen sån där vanvettig muskelbyggarpundare med lysande ögon. Det här var en flintskallig GUBBE i femtioårsåldern. Det var som om den deppige advokaten i Scrubs hade muckat med mig.
För det andra, varför är så många knarkare arga?
Jag trodde knark gjorde folk mysiga. Sådär så de vill sitta barfota på en blomsteräng och spela flöjt och höra färgerna och smaka på ljuden typ. Jag trodde det var DÄRFÖR folk knarkade till att börja med. Men nä. Jättemånga knarkare går omkring och gormar och hötter med näven och beter sig alldeles skitjobbigt.
Iallafall så låtsades jag som om jag inte ser killen och kliver på spårvagnen.
När dörrarna stängts och vagnen börjar röra på sig tittar jag ut genom fönstret rakt på honom och räcker ut tungan. Bara lite.
Han blir helt VANSINNIG!

Hi hi.

tisdag 18 september 2007

Hör upp, komplettister!



Det har kommit en ny bok med Bellmanhistorier smäckfylld med illustrationer av MIG. Bonnier Carlsen är förlaget. Det kanske bör nämnas att det enda som är helt nytt är omslaget. Resten är ett hopkok av de gamla böckerna. Men har du ingen av dom är det ju GULDLÄGE att köpa. Barn älskar Bellmanhistorier och jag älskar att rita gubbar som fiser och svettas och bajsar på sig. Det är sånt som kallas en win-win situation!


För övrigt har nr 46 av den eminenta tidningen Sweden Rock Magazine kommit ut. Där hittar ni det tredje avsnittet av min serie Kjell & Ivar-Metalkrigare. Den här gången funderar de på att skaffa en inneboende. And hilarity ensues...

Utöver det har jag ett gäng sidor med i nästa Kapten Stofil som kommer snart. Jag har med fem helt nya och en gammal sida i senaste numret av Norska Larson. Och som alltid medverkar jag på tisdagar på GT/Expressens kultursida. Tisdag? Det är ju IDAG det! Banne mig. Och den som bor utanför spridningsområdet kan läsa serien här såsmåningom.