fredag 30 november 2007

Så firar jag 20 år som serietecknare...



Jag slog på stort och tog TVÅ glas vatten. Faktiskt. Ibland bara måste man få UNNA sig lite!

torsdag 29 november 2007

Från en kommande serie



Det roliga är att det är precis som Familjen Flinta fast efter katastrofen!

måndag 26 november 2007

Utsikt från en skärgårdsfärja


En gång i tiden åkte jag i de här flytande pissoarerna två gånger om dagen.

torsdag 22 november 2007

Bob-Henry


Arbetet fortsätter. Nu har jag 50+ strippar and counting...

tisdag 20 november 2007

Om att blåsa fåglar i rumpan



Idag när jag flanerade förbi (en chockerande tidig) julmarknad såg jag en kille som satt och sålde lergökar. Inget annat. Han satt i en monter full av lergökar. För att locka kunder... Spelade han LERGÖK!
Vi väljer alla hur vi ska försöka sätta vårt lilla märke på världen.
Verkligen inget ont i att vare sig sälja eller spela lergök men jag kommer aldrig mer känna mig marginaliserad för att jag är serietecknare.

Fast vad vet jag.

Lergökar kanske är ett tillstånd att trycka pengar. Lergökskillen kanske sätter på de där julmarknadstanterna som säljer miniatyrfiskebodar och flaskskepp i parti och minut. Han kanske säljer www.lergokar.com för flera miljoner vilken dag som helst.

måndag 19 november 2007

Jag önskar att Blacke Lawless var min farsa


Fast egentligen inte för då hade han fått mig i fjorton-femtonårsåldern och det hade inte direkt borgat för den trygga och solida uppväxt jag är så tacksam över att ha fått uppleva. Men det är en sjuhelsikes rubrik, inte sant? En gång i tiden var Gene Simmons den coolaste personen i världen. Han pratade inte och försökte mest framstå som ett ondskefullt monster. Det räckte. Idag har han återuppfunnit sig själv som nån slags rock-Donald Trump som ljuger om hur mycket kvinnor han legat med och hur mycket pengar han har och bär en peruk som mest liknar en jättestor raggsocka.
För att inte tala om Ozzy. Jag kan inte längre njuta av klassiska Black Sabbath utan att tänka på hans osympatiska ungar.
Då är det fantastiskt att uppleva hur BLACKIE fortfarande levererar. Han är fortfarande RAHWK!
Hans röst låter fortfarande som det vassa locket på en rostig konservburk.
Jag har sett W.A.S.P förr men den här gången körde de konceptalbumet The Crimson Idol i sin helhet vilket borgar för en, iallafall rent musikaliskt, högkvalitativ kväll. Jag trodde att den skivan var ganska obskyr men hela Trädgårn sjöng med i varenda textrad. Det var magiskt.

Men

Det finns MÅNGA fördelar med att vara trettiofem år. Man slipper t ex vara så jävla drängfull innan klockan ens är 23 en söndagskväll att man ställer sig och spyr inomhus. Man slipper vara så väck att man somnar stående vid ett bord innan förbandet börjat. Man slipper kalla den kvinnliga bartendern för "jävla hora" bara för att man inte får köpa öl MED EN GÅNG!
Man slipper. Man behöver inte "röja." Det räcker med att "ha trevligt."
Som trettiofemåring anses man inte ens varande en mänsklig varelse av folk som är tio-femton år yngre. Man existerar inte. Det är så himla skönt. Man kan stå i ett hörn och vara anonym och spana in folk som man kan exploatera i sitt tarvliga humoristiska värv.
Som den här killen t ex. Det här är vara-jättefull-men-försöka-framstå-som-jättenykter hållningen:



Eller så var det nån slags spattig, minimalistisk dans jag i mitt gubb-skap aldrig hört talas om. Allt jag vet helt säkert är att I DONT WANT TO BE... THE CRIMSON IIIIIIIDOOOOOL!!!

onsdag 14 november 2007

tisdag 13 november 2007

Sexy president


Jag gör ju fyra-fem sidor i varje nummer av norska Larson. Dessa serier har roterande, återkommande huvudfigurer. Så ena sidan kan vara Jim & Jakten på guldankan, nästa kan vara Åke Ninjo osv. En av de återkommande figurerna är Sexy President.
Sexy president tycker att han själv är skitsnygg. Han smeker sig själv över sina hårda brösmuskler och stönar. Han inleder flyganfall mot länder vars ledare är för fula. Ni fattar grejen...
I vilket fall som helst gjorde min vän Jacob mig nyligen uppmärksam på följande passage från en artikel om författaren Norman Mailer:

"Norman Mailer är ingen beundrade av president George W Bushs politik. Men han förstår varför Bush får höga popularitetssiffror: - Han är den mest fotogeniske president vi haft under min livstid med undantag av Franklin D Roosevelt. Om Bush inte varit son till en mäktig man så hade han kunnat bli USA:s bästa modell för herrkläder. Det finns inte en dålig bild på honom. Se bara hur snyggt han rör sig när han matar hunden! "

Här är hela artikeln ifall ni är intresserade:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=381597

Wow! Great minds think alike eller hur var det?
Medan vi ändå snackar om saken... Från och med årskiftet kommer mina norska serier inte längre publiceras i Larsons Gale Verden utan flyttar till tidningen M. Den som inte läst serien M är in for a treat. Det är den bästa stripserie jag läst på evigheter. Jag har för mig den publicerats i svenska Pondus förut.

torsdag 8 november 2007

Vad sysslar jag med just nu?



Det skulle väl vara Kjell & Ivar - Metalkrigare avsnitt fem dårå!

onsdag 7 november 2007

Bloggen får ingen mat

Men jag har ytterst lite att komma med just nu. Jag sitter mest och ritar och gäspar. Jag har mycket att göra. Barnen växer. Till helgen bär det av till malmö. Det ska bli roligt. Jag såg en bra film häromdagen. Zodiac hette den. Jag har läst en massa bra böcker också. Som t ex Drömmen om Atlantis: Olof Rudbecks jakt på en försvunnen värld av David King och Doomsday Warrior 4: Bloody America av Ryder Stacy. Jag tror det blir en enkel smörgås till lunch idag. Hå hå ja ja. Jag SA ju att jag har ytterst lite att komma med just nu. Jag har börjat lyssna lite på country igen också...