Sweden Rock Magazine nr 52 fullkomligt äger tidningställen den här månaden. Det går inte att misslyckas med Ace på omslaget. Sen är jag med också med ett nytt avsnitt av Kjell & Ivar - Metalkrigare. Den här gången strippar dom.
Ernie nr 3 - 2008 innehåller fler serier med Bob-Henry och hans pingvinpolare Elton. Bob-Henry är en serie med många bottnar. Det handlar om ensamhet. Det handlar om att samla på He-Man & The masters of the universe-prylar fast man knappt har pengar till hyran. I en tid när stripserier ofta strävar efter att maximera "feel cool"-faktorn (Jaaa! Jag kan verkligen IDENTIFIERA mig med Nemi! Jag är jätteannorlunda!) vill jag ta med er på en resa in i den allra svettigaste ungkarlsmisären. Är du tuff nog att våga hänga med?
M nr 6 - 2008 kan och bör inhandlas i Norge eftersom huvudserien är den bästa dagliga stripserien jag läst typ nånsin. Att jag är med med två sidor är inte kattskit det heller.
SJU8NIO och ett2tre nr 2 - 2008 innehåller båda samma avsnitt av Rockpappan. Eller är det Hiphoppappan? Hmmm...
Och när ni köpt alla dom där tidningarna (eller ja, de två sista är gratis men det kan jag inte skriva för då funkar inte min smarta melodiradioövergång) kan ni läsa serier gratis HÄR och HÄR!
Inlägg
4 kommentarer:
Yeah mannen, Äjs Frehley är kungen av kool. Han var det i alla fall....
Okej, jag gillade Kiss när jag var...typ tolv. Och deras "ställningstagande" i nedladdningsfrågan och i princip allt de gjort sen de sminkade av sig är ju bara tragiskt. Att folk fortfarande tycker att de är värda att lägga tid på är obegripligt.
Men ändå lade du just ner lite tid på dem genom att formulera ditt inlägg alldeles nyss eller hur?
Jag kan upplysa John och alla andra om att formuleringen "xxxx gillade jag när jag var TOLV" och alla olika varianter därav i nedsättande eller härskande syften biter inte på mig. Jag skäms inte ett dugg för att jag fortfarande gillar en massa grejer som jag gillade när jag var tolv. Om jag inte hade haft ett hyfsat öppet spjäll till ...ähum... "barnet inom mig" hade jag nog inte kunnat jobba med serier alls idag.
Men om vi ska ta ett seriöst snack om Kiss dårå är jag den förste att säga att det finns ingen som misshandlat sitt varumärke som Gene Simmons. Förr höll han tyst och såg ond ut. Nu är han nån slags rock-Donald Trump med fejkad brittisk accent och den sämsta peruken någonsin.
Det är oerhört tragiskt. Det är en av anledningarna till att jag inte skulle lägga en krona på att se dem live idag.
Men Ace... Ace består!
Väl talat!
Skicka en kommentar