Arbetsvecka del 4

Elinor och El Fjongo.

Skurks!

Arbetsvecka del 3

Dagens lunch i filmbranchen (kebabrulle).

Arbetsvecka del 2

Danne finputsar Felix Gimlets lederhosen...

...Medan jag pysslar med El Fjongo-turnarounden.

Arbetsvecka

I en vecka har jag ett riktigt jobb! Jag åker pendeltåg! Jag är alldeles exalterad. Jag har inte haft ett riktigt jobb sedan 2001. När man har ett riktigt jobb måste man duscha varje dag. Och kamma sig. Vilken grej. Man lär sig nya saker hela tiden. Som vad "lunchlåda" är t ex. Det hade jag aldrig hört talas om förut. Tack gode gud för Google. Vad jag gör? Jo, jag sitter på Dockhus Animation för att göra ett rejält ryck med den animerade Karlakarlarna-piloten. Sa jag att jag får åka pendeltåg? Varje dag i en hel vecka! Hurra för mig!

Inga mer T-shirts

En läsare gjorde mig uppmärksam på att företaget som tillverkade mina T-shirts (och väggklockor och kaffemuggar och haklappar osv osv) gått i konkurs. Så detta betyder att mitt klädmärke Johan Wanloos fräsiga T-shirts är ett minne blott. Det suger en aning eftersom det var ganska coolt att kunna säga att man hade ett eget klädmärke. Precis som Puff Daddy.
Till er som beställt grejer den senaste tiden och inte fått dem vill jag bara säga en sak - Jag kan INGENTING göra. Polyshop var en automatisk tjänst där jag bara laddade upp bilder och valde vilka sorts varor jag ville sälja. Sen skötte de tryckning och betalning och leverans och allt annat.
Mer info finns här och här.
Jag beklagar det hela. Om det är någon tröst blev jag också blåst på pengar.
I vilket fall som helst vill jag tacka alla er som köpte T-shirts och i SYNNERHET den enda person som någonstans i Sverige går omkring med en miljökasse med det här motivet:

Hör upp, komplettister!

Årets första Larson har kommit ut och i detta nummer gör jag min debut som stadigt medverkande tecknare. Jag har gjort gästserier förut men nu ska jag alltså vara med i varje nummer med tre sidor. Tanken med Larson-serierna är att det ska vara ett gäng roterande, återkommande, huvudfigurer och koncept. Den här gången får ni stifta bekantskap med Jim, Professorn och Gotlands-Ola i den episka äventyrsserien Jim & Jakten på Guldankan. Sen råkar stackars Västsvenska Linonplockningsföreningen ut för allehanda missöden och slutligen jämför Sexy President glänsande muskulösa skinkhalvor med Usama Bin Laden.

Fan vad stort att vara med i Larson! Fan vad stort att ha gjort comeback i serietidningshyllorna efter det att jag och Ernie skildes för över ett år sedan. Jag är så glad. Det här är serier av en tecknare i SITT LIVS FORM!

Dessutom är det en massa annat bra i tidningen så spring och köp!

Varsågoda, en skämtteckning

Det är väl inte fel en onsdag i januari? Va? Lite skratt! Lite GLÄDJE!

Transformers

Eftersom jag helst inte går på bio och mina kvällar mest handlar om familjeliv och en jättestor Karl-Alfred-bok dröjde det tills nu innan jag fick se Transformers.
Och det var ju det här vi ville med filmmediet. Det här är målet. Vart går vi härifrån? Jag kan inte se vart det hela ska ta vägen nu. Utan att riktigt förstå det har vi under de senaste 20 åren upplevt en gyllene epok som började med Robocop och slutade med Transformers.
Att se, verkligen se, en enorm långtradare med flames målade på sidan förvandlas till en robot som sedan ger sig in i ett KNYTNÄVSSLAGSMÅL med en annan robot, gör fantastiska saker med min själ. Det... Det är som om små blommor slår ut i kroppen. Med ljudliga - tecknad films-lika - boinnng. Jag älskar filmer som börjar med hur en ensam dataoperatör på nån amerikansk armébas plötsligt märker en konstig grej på radarn (and it´s moving fast, sir).
Många filmer börjar så men få levererar (minns den amerikanska Godzilla).
Okej då, men vad gör vi nu? Min inre trash-gris behöver tillfredställas. Men vad skulle vara en större kick? Kanske att ligga med de där runda bergen i bakgrunden på första leveln i New Super Mario till DS och sen äta upp dem.
Jag vet inte.

Det enda, ENDA, som kunde gjort Transformers ännu bättre hade varit mer klassisk amerikansk FM-Rock på soundtracket. Med lite Journey och REO Speedwagon hade filmen gått från en stark tolva på en åtta-gradig skala till... typ en otydbar och kryptisk symbol på ett utomjordiskt språk.

Detta om detta. Nångång ska jag berätta varför jag tycker Heroes är skittråkigt.

Tillbaka på jobbet

Efter att ha varit ledig i två veckor mjukstartar jag 2008 års kreativa verksamhet. Hjärna och händer som varit zonkade av kalorier och slappande måste varsamt värmas upp. Inget för stort eller tungt. Skynda långsamt. En liten akvarellmålning för att liksom doppa tån är perfekt.

Jag kallar den Apa mot Haj:

Insikt under julhelgen...