Jag blev muckad med av en arg knarkare idag. Jag skulle kliva på en spårvagn och på väg ut kom en arg knarkare som mitt i steget glodde på mig och sa "Tror du du kan ta mig eller?"
För det första, ja det kan jag. Det här var ingen sån där vanvettig muskelbyggarpundare med lysande ögon. Det här var en flintskallig GUBBE i femtioårsåldern. Det var som om den deppige advokaten i Scrubs hade muckat med mig.
För det andra, varför är så många knarkare arga?
Jag trodde knark gjorde folk mysiga. Sådär så de vill sitta barfota på en blomsteräng och spela flöjt och höra färgerna och smaka på ljuden typ. Jag trodde det var DÄRFÖR folk knarkade till att börja med. Men nä. Jättemånga knarkare går omkring och gormar och hötter med näven och beter sig alldeles skitjobbigt.
Iallafall så låtsades jag som om jag inte ser killen och kliver på spårvagnen.
När dörrarna stängts och vagnen börjar röra på sig tittar jag ut genom fönstret rakt på honom och räcker ut tungan. Bara lite.
Han blir helt VANSINNIG!
Hi hi.
Inlägg
1 kommentar:
Hahahaha. Jag känner igen det där mycket väl. Jag har många gånger undrat hur scenariot hade sett ut ifall man bara hade svarat "Japp! Det tror jag faktist! Ska vi köra eller?? Här och nu! Du och jag! Mano á Alkis!", ifall det hade blivit avskräckta? Imponerade? Eller ännu mer ytterst arga?
Skicka en kommentar