måndag 19 november 2007

Jag önskar att Blacke Lawless var min farsa


Fast egentligen inte för då hade han fått mig i fjorton-femtonårsåldern och det hade inte direkt borgat för den trygga och solida uppväxt jag är så tacksam över att ha fått uppleva. Men det är en sjuhelsikes rubrik, inte sant? En gång i tiden var Gene Simmons den coolaste personen i världen. Han pratade inte och försökte mest framstå som ett ondskefullt monster. Det räckte. Idag har han återuppfunnit sig själv som nån slags rock-Donald Trump som ljuger om hur mycket kvinnor han legat med och hur mycket pengar han har och bär en peruk som mest liknar en jättestor raggsocka.
För att inte tala om Ozzy. Jag kan inte längre njuta av klassiska Black Sabbath utan att tänka på hans osympatiska ungar.
Då är det fantastiskt att uppleva hur BLACKIE fortfarande levererar. Han är fortfarande RAHWK!
Hans röst låter fortfarande som det vassa locket på en rostig konservburk.
Jag har sett W.A.S.P förr men den här gången körde de konceptalbumet The Crimson Idol i sin helhet vilket borgar för en, iallafall rent musikaliskt, högkvalitativ kväll. Jag trodde att den skivan var ganska obskyr men hela Trädgårn sjöng med i varenda textrad. Det var magiskt.

Men

Det finns MÅNGA fördelar med att vara trettiofem år. Man slipper t ex vara så jävla drängfull innan klockan ens är 23 en söndagskväll att man ställer sig och spyr inomhus. Man slipper vara så väck att man somnar stående vid ett bord innan förbandet börjat. Man slipper kalla den kvinnliga bartendern för "jävla hora" bara för att man inte får köpa öl MED EN GÅNG!
Man slipper. Man behöver inte "röja." Det räcker med att "ha trevligt."
Som trettiofemåring anses man inte ens varande en mänsklig varelse av folk som är tio-femton år yngre. Man existerar inte. Det är så himla skönt. Man kan stå i ett hörn och vara anonym och spana in folk som man kan exploatera i sitt tarvliga humoristiska värv.
Som den här killen t ex. Det här är vara-jättefull-men-försöka-framstå-som-jättenykter hållningen:



Eller så var det nån slags spattig, minimalistisk dans jag i mitt gubb-skap aldrig hört talas om. Allt jag vet helt säkert är att I DONT WANT TO BE... THE CRIMSON IIIIIIIDOOOOOL!!!

4 kommentarer:

bark sa...

Tack för att ha gjort en trettiofyraårings liv lite bättre. :)

Mikael Bergkvist, XIN sa...

Jag är 42.. jag är nästan död.. fast jag rör ju på mej..

Svensson sa...

"Det enkla är svårt"... kommer man att tänka på när man ser din teckning av tonårsfyllot som försöker se sober ut. Dvs dina teckningar ser ut att ha kommit till av ett trollslag, och det har de kanske - men inte alla tecknare får fram den där känslan av något självklart, "precis, så där ser det ut"...

Gillar även titeln på en av dina serier, "De äventyrslystna karlakarlarna"; själva titeln kan få dig att le.

Så "keep up the good work". Läser din serie i Sweden Rock, måste vara tacksamt ämne...

Svettig chilenare sa...

Magiskt var ordet. Din skitstora bok var toppen och jag läser alltid farbror Einar då tjejen har med sig en sån där ungdomstidning. Blacke var sexigare än nånsin på spelningen i trädgårn. Ha det gott !