Det är ju den tiden på året...

Och jag ser ingen anledning att bli irriterad för att de gapar och tutar lite. Jag gjorde det aldrig iofs. Visst, jag tog själva studenten men vägrade kategoriskt att delta i festligheterna. Full hade jag redan börjat bli sisådär varannan helg ändå så jag tyckte det fanns bättre anledningar att bli plakat än att man slutat en skola man inte ville gå i från början. Den hundralapp som studentmössan kostade kunde jag lika gärna lägga på något vettigare. Som serietidningar. Eller cigaretter. Jag tror jag var den ende i hela min skola som inte hade studentmössa. Rent allmänt har jag alltid tyckt det här med studentkläder är både förbryllande och komiskt. För jag fattar att poängen är att man ska "klä sig fint". Men studentklädsmodet verkar existera i sin helt egen dimension helt frikopplad från samtiden. För bara en kväll skall sjuttonåriga pojkar och flickor klä sig som om de är på väg till en bossanovakväll på ålderdomshemmet på 60-talet. Vem annars än nån som spelar hammondorgel på danmarksbåtar, Ron Jeremy eller ett jävla drygo bär vit kostym med sånt där rött tygstycke runt magen (vad det nu kallas) egentligen? Varför är en räkskalsfärgad glansig klänning en bra idé just när man tar studenten men alla andra dagar nåt som bara en riktigt RIKTIGT galen uteliggartransvestit skulle ha på sig? Dessutom skall man ha på sig en märklig liten mössa som får bäraren att se ut som en korvgubbe i en pilsnerfilm. Jag fattar det inte.

Eller så kan man ta det hela ett steg till. Som killen min kompis Tommy såg för några år sedan när det var studentdags. Den ena tutande lastbilen med flaket fullt av tjoande studenter efter den andra kommer körande. Plötsligt kommer en enorm lastbil med bara en enda ensam kille på flaket. Han har mössa och vit kostym. Flaket är dekorerat med löv och grenar. Han står upp och viftar med armarna.
Och vrålar "VISA PATTARNA!"