Mer FANTASY ART!

Jag har verkligen annat att göra, men det är så jävla gött att dra på Manowar-playlisten, klä av sig naken och göra lite FANTASY ART! Ovanstående heter "Slaying the frogdragon", mäter 40X30 och är utförd med tusch och färgpennor.

Hör upp komplettister

Ny bok illustrerad av mig finns ute om inte nu så snart. Det är ett hopkok av historier och illustrationer från de gamla böckerna men innehåller även ett tiotal nya teckningar av MIG.

Ungar älskar Bellmanhistorier. Det rapas och bajsas på och skärs av snoppar. Festligt. Den ende ungen som inte älskar de här böckerna är min egen son. Kolla detta inlägg.

Ett mysterium

Detta är handen jag tecknar med. Högerhanden. Jag är alltså högerhänt. Som de flesta. Verkligen inget konstigt med att vara högerhänt. Jag bryter inga normer utan ingår verkligen i en närmast vägglik grå svensson-massa i just DET avseendet.

Men...

Hur kommer det sig då att det är VÄNSTERHANDENS pekfinger som ALLTID blir smutsigt? På samma ställe också. Varje gång. Tusch, tippex och annat kladd. På vänsterhanden. Är inte DET ruggigt konstigt? HMM?

Johans videoblogg om naturen 1

Bob-Henry

Klicka=STÖRRE!

The fantasy art of Johan Wanloo

Mitt intresse för allt som är AWESOME har lett till att jag på senare tid snöat in på "Fantasy Art". Ni vet, airbrushade barbarer som hötter med yxor på berg av lik. Boris och Frazetta och sånt. Och naturligtvis blir man ju inspirerad och vill prova själv.

"Men snälla Johan, DU kan ju inte teckna så!" kanske ni säger.

Men jag kan väl få prova lite?

"Men seriöst Johan, du har ju aldrig MÅLAT i hela ditt liv. Det här börjar ju faktiskt bli pinsamt, din jävla idiot" kanske ni säger då.

Men om jag lyssnat på alla som sa att jag inte kan teckna hade jag jobbat som bärplockare, så tji får ni. Här ska tecknas FANTASY ART!

Ovanstående verk heter "The lord of the wasteland". Den är utförd på papper med tusch och färgpennor och mäter 29,5 x 21 cm. Intresserade gallerister eller fantasypocketsboksutgivare kan maila mig på wanloo@hotmail.com så snackar vi.

Videokväll: The Aftermath

Den här är sällsynt. Jag skulle tro att det egentligen är någons hobbyprojekt. Istället för att bygga om en gammal bil med polarna gör man en postapokalyptisk actionfilm liksom. Egentligen finns det inte mycket mer att tillägga. Min serie säger allt ner till hur jag och min kompis Anders står i videoaffären och slår våra trettonåriga skallar ihop då vi resonerar oss fram till vilken film vi ska lägga våran stackars veckopeng på.

Ytterligare två saker står ut i minnet. Det ena var den väldigt medryckande musiken. Den platsade mer i en hurtig 30-talsfilm än en lätt deprimerande efterkatastrofenskildring från tidigt 80-tal. Det andra var att specialeffektmakaren koncentrerat sig på EN sak en sak enbart och det var skottskador. Folk formligen exploderade när de blev skjutna.

Jag har kvar VHS´en än idag.

Tyvärr verkar trailern vara hyfsat ny med en ointresserad engelsman som berättarröst. Men det var den enda jag hittade. Värt en titt iallafall.

När kaffesugenheten segrar

Klockan är nio på morgonen. Jag har varit vaken sen sex. Jag har precis lämnat barnen på dagis. Åhgud vad det skulle vara gott att dricka en sån där dyr kaffe som någon annan har gjort. Samla sig lite innan man startar. Men vänta... Det har jag ju verkligen inte tid med. Jag ska göra en illustration och dessutom bör jag rita ett gäng Bob-Henry-strippar. Det är knappt att jag hinner äta lunch när man tänker efter.

Helvetes!

Men... Det ena utesluter ju inte det andra. Jag kan ju dricka kaffe OCH rita. Varför har jag inte tänkt på det innan? Så på caféet tar jag fram mitt anteckningsblock (som jag alltid har med mig) och drar till en rejält grov skiss. Samtidigt som jag dricker det där kaffet jag längtat efter i typ över en timme. Det kallas en WIN-WIN-situation:

Sen, med kaffet i magen och humöret på topp går jag till mitt kontor. Där det är meningen att jag SKA jobba egentligen. Där tar jag fram ett transparent papper som jag lägger över grovskissen och gör en ordentlig, färdig skiss:

Därefter tuschar jag den färdiga skissen på ytterligare ett transparent papper. Vanligtvis föredrar jag att tuscha direkt på linjerna men det är i princip omöjligt att sudda bort blyertslinjerna på den här typen av papper. Egentigen skulle jag väl ta och lära mig använda den där svindyra Wacom-plattan jag köpte för fyra år sedan men som nu samlar damm kan man tycka. Men jag tycker papper är roligast:

Och såhär blev det färdiga resultatet. Den publicerades i GT och handlar om hur äldre tycker Göteborgs nya biljettsystem på bussar och spårvagnar är komplicerat:

Videokväll: Shock Waves

Jag raljerar förstås. Det är vad jag gör. Men i själva verket tyckte jag att den här filmen var riktigt bra när jag såg den. Den hade en lite kvävande, kall och otäck stämning. Till skillnad från de andra filmerna jag gör mig lustig över i Videokväll-serien skrattade man aldrig en enda gång. Och redan när jag var en dum tonåring hade pulpapan i min själ vaknat, så jag ÄLSKADE förstås premissen där nazistiska vetenskapsmän inte bara skapat soldatzombies, utan FISKsoldatzombies!

Så min ovanpåflytande serie är egentligen djupt orättvis.

Jag minns att jag stod i videoaffären många gånger och rös åt det vansinnigt coola omslaget innan jag vågade hyra den:

Bob-Henry

Klicka=STÖRRE!