Vår tids rädsla för Lost

Jag har nu äntligen haft tid att kolla på säsongsavslutningen på Lost. Det blåste mitt sinne. Det var strålande. Det avsnittet knackade dig på axeln och när du kollade åt fel håll drog det till dig i bakhuvudet med ett fräckhetsbasebollträ. När jag insåg vad som vad hela grejen var sa jag "WOOW" högt och det gör jag inte för mycket. Och folk säger att Lost har blivit dåligt. Folk säger, med inte så lite belåten min, att de slutat kolla. Det är inget att vara belåten över. Det betyder bara att de missat ett gäng helt strålande timmar TV.
Jag blev helt gripen av första säsongen som alla andra. Jag hängde med i andra säsongen utan att tveka. Den tredje säsongen började starkt, wobblade till och blev urtråkig, men fem avsnitt in blev det BÄTTRE ÄN NÅNSIN.
Ni som säger att ni inte orkar titta längre för att "det går så långsamt" eller "man får ju aldrig reda på vad händer" är samma tråkmånsar som förstörde Twin Peaks när det var som bäst.
Lost kan hålla på i HUNDRA ÅR vad mig anbelangar.
Att man inte fattar allt med en gång är ju själva GREJEN!
Fortsättning Följer är halva nöjet.
Och fattar du inte det så förtjänar du "karl för sin kilt" eller nåt annat lika vrålboring.

Och apropå något HELT annat... Gissa vem som fått sin barnbok publicerad på japanska!?!