tisdag 1 april 2008

Hejdå

Kära läsare. Det är dags att prata om framtiden. Vi är alla intresserade av framtiden eftersom det är där vi kommer tillbringa resten av våra liv.
Jag har funderat länge på hur jag ska formulera det här inlägget. Ska jag skoja till det eller ska jag vara allvarlig? Jag har i ärlighetens namn varit på väg att skriva den här texten i ett halvår. Det var inte fråga om OM utan NÄR. Men jag känner iallafall att jag är skyldiga er någon slags förklaring. Så jag ber om ursäkt om det här inlägget blir långrandigt och pladdrigt men det här är inget man avhandlar på bara några meningar.

Till att börja med så slutar jag blogga med omedelbar verkan. Det här har alltid varit ett forum för serietecknaren, illustratören och humoristen Johan Wanloo. Här har funnits väldigt lite om privatliv och vardagsbestyr. Och eftersom Johan Wanloo inte längre kommer vara serietecknare, illustratör och humorist speciellt länge till finns det ingen anledning att blogga längre.

Ja. Jag slutar. Jag har gjort mitt i seriebranschen. Det är helt rätt läge nu. Jag kan se tillbaka på de här tjugo åren och vara (mestadels) stolt över vad jag uträttat.

Speciellt de två senaste åren känner jag har, rent konstnärligt, varit de bästa i mitt liv. Jag har aldrig varit bättre än nu. Därför är det dags att lämna allt och gå vidare.

Det här är som sagt inget oöverlagt beslut. Jag har tänkt tanken länge och bestämde mig för ett halvår sedan. Jag har några små uppdrag och förpliktelser kvar. De är jag klara med framåt maj nångång och sedan tar jag semester och sedan påbörjar jag min aerobicsinstruktörsutbildning.

Det var för ca ett år sedan jag började träna sedan min rygg börjat krångla. Jag gjorde det verkligen inte med någon större entusisam. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av frisksport. Men den mest fantastiska sak hände. Jag blev biten. Jag blev biten på ett sätt jag inte blivit sedan jag var en liten pilt och började rita på baksidan av överblivna tapetbitar.
Jag trodde att mitt kall var att rita och berätta. Men jag hade fel. Det VAR mitt kall. Nu är mitt kall att göra armar uppåt sträck och knälyft till takt till pumpande eurodisco. Jag lämnar det gamla utan att se tillbaka. Jag vill helt enkelt inte rita längre. Det som skapandet gav mig förr ger mig aerobicsen nu. Visst, jag skulle kunna fejka det hela. Jag har tillräckligt med tecknar- och hitta på dumheter-skills kvar i reptilhjärnan för att trycka ut serier för att tjäna pengar i säkert flera ÅR till. Men det skulle inte vara ärligt mot er, mina läsare. Ni skulle snart märka att hjärtat inte längre var med.

Men visst... Jag har varit så produktiv den senaste tiden att det kommer fortsätta publiceras serier av mig ganska länge. Säkert året ut. Just nu är jag t ex med i Larson nr 4-2008.

Det verkar som om många serietecknare i min generation har börjat tänka på samma sätt. Jag vet att Knut Larsson tränar ett damlag i handboll på fritiden och att David Liljemark har brunt bälte i Shootfighting. Det ligger i luften, som Tomas Ledin sa.

Vem vet, kanske startar jag en aerobics-blogg i framtiden. Några av er kanske jag träffar på gymet när jag är klar med min utbildning?

Jag lämnar er med en tänkvärd låt med min favoritartist.

Stay Hungry!

9 kommentarer:

Svensson sa...

Det kan vara lite svårt att tro en humorist som säger "nu slutar jag som serietecknare och blir aerobicsinstruktör istället"...

Men är det sant, well, då önskar jag lycka till - och tackar för den tid som varit.

Repoman sa...

Oj, det där kom ju som en blixt från klar ischiasnerv.
Klart passande dock att gå ut med detta just på Världsaerobicsdagen som det är idag. ;-)

johan sa...

April April!

Rammstein sa...

Jag tycker du ska göra allvar av det här, faktiskt. Det finns alldeles för många småfeta gamla serietecknare redan som det är. Du är inte så jävla rolig heller.













april april

Helena Bergendahl sa...

Jag tycker Rammstein har fel, det finns inte alls alldeles för många småfeta serietecknare. Om det fanns fler skulle världen vara en bättre plats att leva på.

Pidde Andersson sa...

Fan också! Just idag vaknade jag och kände att, nä - nu lägger jag av med film. Och serier. Jag sadlar om och blir operettkritiker.
Och så kommer du här och hoppar av du med. Nu är det inte kul längre. Vi kan inte ändra bana båda två. Så jag ser mig tvingad att fortsätta jobba med film och serier.
Din bastard!

Anonym sa...

Tack gode Gud för att det är första april!

Nu kan jag lägga ner kniven och leva ett tag till.

Ari sa...

Hade du skrivit "påbörjar min karriär som Country-sångare på heltid" hade jag kanske gått på det. ;)

Jesper sa...

HAHAha xD

Du förgyllde nyss min dag ^^