Om att ha någonting att säga

Det händer ibland att jag blir intervjuad och då får jag alltid frågan "har du några goda råd till blivande serietecknare?"
Då svarar jag alltid nåt svävande om att "aldrig ge upp" och "kämpa på" och "efter regn kommer solsken" (nä, men ni fattar) och till sist så drar jag alltid till med "och det absolut viktigaste är att ha någonting att säga!"
De av er som gör serier där punchlinen är att vita människor med dreadlocks efter månader av bojkott äntligen fick stängt den hemska pälsbutiken, och som mot förmodan läser det här, sätter förmodligen det rättvisemärkta kaffet i halsen just nu.
Vad fan kan JOHAN WANLOO ha att säga, liksom?
Men att ha något att säga betyder nödvändigtvis inte alltid "stoppa utsläppen" eller "jämlikhet nu" eller "ner med bron".
Att ha någonting att säga kan också vara att man har en fullkomligt ostoppbar lust att rita en triangel med ett vågformat streck ovanför.
Jag har ritat den här figuren 127 gånger i mina skissböcker:



Och jag kommer fortsätta rita honom tills jag skakat ut honom ur lillhjärnan. DET är att ha någonting att säga.
I allt jag gör finns en del av mig. Om det så är en illustration om nya rön gällande bergvärme i tidningen Aktuell Isolering. Vad det än är jag måste teckna letar jag upp en den bit som är JAG och fokuserar på det. Så måste det vara. Annars kan jag lika gärna jobba på bruket. Jag har aldrig någonsin gjort något enbart för att hyran måste betalas och barnen behöver nya vinterskor och osten har blivit dyr.

Den bittre, onde och avundsjuke Johan Wanloo, som helst vill stå på en slottsmur och skjuta eldbollar från händerna på flyende bybor samtidigt som han vecklar ut sina enorma fladdermusvingar mot den eldröda himlen, gör serier som den här:



Den snälle, fine Johan Wanloo som tycker vi borde hjälpas åt att göra världen till en bättre plats för alla och som anser att det är den starkes plikt att hjälpa den svage gör serier som den här:



Det trodde ni inte va? Att det var det De Äventyrslystna Karlakarlarna handlade om?

Jag har SKITMYCKET att säga. Vad exakt det är vet jag inte riktigt. Jag har i runda slängar ritat 76 serier och 43 illustrationer hitills i år så NÅT måste det vara.