torsdag 12 februari 2009

En sorglig historia från 90-talet


Det var sent en natt i typ november 1994. Jag är inte helt säker på månaden men kallt och mörkt var det iallafall. Jag var arbetslös och hade inga pengar eftersom den datortidning jag jobbat på lagts ner. Detta var på den tiden jag rökte. Detta var också på den tiden Sverige inte var det nattöppna paradis det är nu. Nä, allt var stängt. Och jag var röksugen. Men i närheten där jag bodde fanns iallafall en automat där man kunde handla choklad, kondomer och cigaretter om man var tillräckligt utrustad med enkronor. Vad jag gjorde rännandes ute på natten har jag ingen aning om men min uppfuckade dygnsrytm var legendarisk på den tiden. I vilket fall som helst räknade jag ihop de allra sista slantar jag ägde och det räckte PRECIS. Att det där var mina allra sista enkronor och det var tio dagar kvar innan jag skulle få skymten av några nya brydde jag mig inte om. Jag skulle iallafall ha cigaretter ett tag till. Det var allt som betydde något just då. Jag matade in den sista kronan och tryckte på knappen. Det rasslade till inuti automaten.
Och ut kom ett par solglasögon.
Inga cigaretter. Solglasögon.
Att det stod "Blend" uppe i ena hörnet på glaset var en klen tröst.
Speciellt när solglasögonen var på tok för små för mitt enorma huvud.

6 kommentarer:

mads sa...

Å gud vilken ångest! MIn nikotinstinna hjärna känner precis igen suget och sorgen. Jag förmodar att du bröt sönder dem i små, små bitar och stoppade ner i en farfars gamla snugga? Alternativt bytte dem mot någon festprisses (med glittrig partystruthatt!) blend metnhol. Hoppas jag.

Det måste finnas ett lyckligt slut på den här sagan.

Anonym sa...

FAIL!

Anonym sa...

En gång på den tiden då man inte kunde hitta snabbnudlar för ett par spänn i var och varannan affär, gick jag till en asiatisk butik och köpte ett halvt kilo nudlar i ett svart paket till det märkliga överpriset 30 spänn. Kassörskan förstod inte vad jag sa och bara gav mig ett paket.
Väl hemkommen kokade jag upp vatten, och hällde i...ett halvt kilo sviskon.

richard sa...

Hahaha! Så klassiskt!

Anonym sa...

Åh, stackarn :(
Eller nej, jag tycker inte alls synd om dig, jag är en elak kossa som tycker att alla rökare verkligen förtjänar allt jobbigt rökrelaterat som kommer i deras väg.

...

Jag förutspår att min karriär som sjuksköterska på lunavdelningen inte skulle bli långvarig. Kommer att sparkas ut med ögonbrynen först pga dålig bemötande. moha.
Men orka bry sig.
Aldrig att jag skulle jobba på lung. ändå.
Jag vill vara på BB och titta på spruckna vaginor och väva bäbisar.
Puss på dig, Wanloo, som förgyller min trista pluggo-vardag.

Sansan sa...

hahaha :D jag bryter ihop =)