Inte för att jag behövde köpa nåt, nej vet ni vad.
Jag bor i lägenhet i city. Jag ringer hantverkare när det är dags att byta toarulle.
Nej, anledningen var att det finns inget som får mig att känna mig så mycket som en KONSTNÄR som att hänga på just ett byggvaruhus.
Vanligtvis är jag den mest kamrerslika kulturarbetaren som finns. Jag sitter och ritar eller hittar på dumma skämt mellan 9 och 17 och sen går jag hem och njuter av en mysig hemmakväll.
Konstnärsmyter ägnar jag mig inte åt. Jag glassar aldrig med vad jag gör. Jag går aldrig på krogen så det finns ingen att impa med min yrkesidentitet på. Skulle jag skryta för barnen då eller? Min sambo? Dom har nog med mina dumheter. Jag har träffat tjugoåringar som på sin höjd publicerat sig på Deviantart som tagit till sig den sociala rollen KULTURARBETARE i långt mycket större omfattning än jag.
Men ibland, kanske en gång i halvåret, kommer ett intensivt behov av att få känna mig som en galen KONSTNÄR en stund.
Då åker jag till närmsta byggvaruhus och bara hänger.
Jag tittar på de oändliga raderna med väggskivor och golvlister och klinkers och allt annat jag inte har den minsta lilla susning vad man ska göra med.
Jag tittar på alla jagade villaägare som drar vagnar fulla med grejer jag inte ens vet vad de kallas.
Jag tänker lite lätt föraktfulla tankar om "vanligt folk" och "ekorrhjul" och "medelsvensson" och sånt.
Jag tar en korv på byggvaruhusets korvkiosk och tänker "höhö vad KULT att käka korv på ett byggvaruhus liksom."
Och sen är jag nöjd och behovet att vara sådär äckligt överlägset bohemisk är över och jag åker hem.
Inlägg
4 kommentarer:
...Men nog var du allt på krogen förra veckan. Jag såg dig!
Schhhh!!!
Fick du ingen inspiration till serier med barnfamiljer med överfulla vagnar med brädor och snoriga barn som skriker efter glass?
Tjenare! Jag (och mina två killar som är 5 och 7 år) är en relativt nytillkommen fan tack vare Den flygande kaninens öden och äventyr. :) Varje gång vi läser vår senaste bok, den om jätteapan som slarvat bort en massa kläder, så skrattar vi så vi nästan kissar på oss alla tre! Tackar för det.
Apropå byggvaruhus. Jag brukar gå på konstutställningar när jag känner mig deppig, konstnärer måste ha det väldigt jobbigt för när jag ser deras alster känner jag mig genast oerhört normal igen. Alla har vi våra överlevnadsstrategier. :) Och jag undrar samma sak som flyktingbarnet - fick du inte en massa bra inspiration där??? Jag bor själv i radhus, är intresserad av inredning men har en karl som har tummen mitt i handen, så jag går mest och glor avundsjukt på alla mina medsystrar som både har hittat en Fixar-kille och ett renoveringsobjekt. Några sarkastiska strippar om detta fenomen skulle i alla fall få mig att må lite bättre ... :)
Skicka en kommentar