Hög standard

Då var kontors-Megadriven äntligen inkopplad så man kan ta sig ett parti Shinobi 3 eller Sonic Spinball när inspirationen tryter. Skönt!

Den gör sig förövrigt mycket väl tillsammans med kontors-sjuttiåttavarvaren och kontors-viewmastern. Det är ett MIRAKEL att jag får nånting gjort, så omgiven av lättsam förströelse som jag är.

Först med det senaste

För sådär sex-sju år sedan lanserade Nokia en mobiltelefon som såg rätt mycket ut som en GameBoy Advance. Jag minns inte vad den kallades men den lanserades STENHÅRT. Det gick inte att undvika dess existens.

Jag såg EN enda person använda den. På en busshållsplats stod en gubbe och grejade med den totalt uppslukad. Det var nåt med kombinationen gubbe i beige mockajacka+den där telefonen+måcklig först-med-det-senaste-nöjdhet som bara skrek "Tjena, mitt namn är Mespropp Von Fåntrattsson!"

Jag har inte den blekaste aning om varför jag kommer att tänka på detta just nu...

Sjukhuscafeterior FTW!

Här är en idé till en coffetable-bok som jag slänger ut till alla mina kontakter i förlagsvärlden: En flådig och dyr coffetablebok om sjukhuscafeterior i Sverige.

Fint arrangerade bilder. Småputtrig text. Perfekt gåva till alla som redan har de där kitchiga böckerna om gamla bensinmackar eller tablettaskar.

Vadå tror ni jag skojar?

Jag älskar sjukhuscafeterior! Det är inget ironiskt, inget höhö-kolla-mig-jag-tycker-tvärtom.

Mina känslor i den här frågan beror på två saker:

1) Jag är född och uppväxt i en jävla håla.

2) Från det att jag var två år var jag tvungen att besöka ögonläkaren flera gånger om året.

De här besöken var ENBART något lustfyllt för mig eftersom man först fick åka bil från ön in till stan. Bara DET var oerhört spännande. Efter den rutinmässiga ögonundersökningen var det dags för den verkliga höjdpunkten; Festis, mazarin och sedan ett nytt nummer av vilken serietidning jag ville... i sjukhusets cafeteria! Det var det bästa jag visste.

Ute på Hönö fikade man bara HEMMA hos folk. Inte i ljusa, öppna lokaler med golvväxter och stora fönster. Hos mina föräldrars kompisar fick man smuliga hembakade kakor. Inte chocksöta fabriksmazariner med osannolikt slätt sockerhölje i silvriga formar. Det var som godsaker från rymden.

Ända sedan den tiden associerar jag sjukhuscafeterior med framtidsförhoppningar, utveckling och civilisation.

De fyller mig med frid och glädje.

Inom en snar framtid...

Flera teckningar av samma sort hittar du på gt.se/kultur eller i GT´s kultursida varje tisdag.

Och du fattar att bilden blir större om man klickar va?

Aningens animerad

I höstas medverkade jag i antologin Tilt 2 med två sidor. Det är en bok som handlar om droger, alkohol och dess uschliga konsekvenser. Jag hade med en sida med Jim & jakten på guldankan och en Kjell & Ivar - metalkrigare. Spyor förekom riktligt i båda. De andra medverkande är Ruben Dahlstrand, Fabian Göranson, Stina Hjelm, Hanna Petersson, Marcus Ivarsson, Loka Kanarp, Sara Granér och Lina Neidestam. Ta mig i örat ifall jag glömt någon. Jag har inte själva boken i närheten just nu. I vilket fall som helst gjordes även en MUSIKVIDEO baserad på våra teckningar. När jag hörde talas om det hela blev jag en smula skeptisk eftersom sånt där oftast brukar bli, på ren svenska, skitdåligt. Men det här är faktiskt riktigt lyckat. Och låten är svängig. Av alla tecknarna är jag förmodligen med MINST men jag finns där om ni kollar noga. Ta en titt:

Flygande kaninen 5

Kommer 2011

Nostradamus 2010

Först nu ser jag att Staffan från Staffars utmanat mig att skåda in i framtiden och dels försöka sia om hur det de facto blir och dels vad jag önskar kommer hända i seriebranschen under 2010.

Jag vill bli inte bara Sveriges utan också världens största serietecknare.

Jag vill att serier ska bli så synonymt med mig att det inte längre kommer att kallas Serier utan Johan.

Malmö - Johanstaden!

Bild & Bubbla - Tidskrift om Johan

Är du medlem i Johanfrämjandet?

Jag vill åka helikopter mellan mina olika sommarstugor.

Jag vill stå vid en jordglob och knirka med mina läderhandskar och skratta diaboliskt. Jag vill klämma varje droppe blod ur den här världen. Om de inte älskar mig så ska de FRUKTA mig!

Nä, men seriöst så är jag så FANTASTISKT dålig på sånt här.

Min magskänsla skriker "JAVETITTE!"

Jag har skrivit om det här flera gånger förut, men jag har alltså en ganska kraftig vidskepelse vad det gäller alla sorts proklamationer om framtiden. Jag är övertygad om att om jag t ex skriver att "jag håller på med ett nytt seriealbum" så kommer min högerhand kapas av i en olycka SEKUNDEN efter. Sen kommer förlaget läggas ner. Sen kommer min ateljé brinna upp.

Så jag skulle t ex aldrig kunna ha en "arbetsblogg" som är så populärt idag.

Följaktligen vågar jag inte säga nåt om mina förhoppningar och planer inför det kommande året vad gäller MIG och MIN verksamhet.

Allt jag kan säga om framtiden är att resten av den här veckan ska jag teckna korsordillustrationer.

Men branschen asså öööh...

Jag hoppas att allt växer! Det var under SPX 09 jag fick reda på att Larson! skulle läggas ner och jag därmed skulle förlora en av mina större uppdragsgivare. Just då bekom det mig inte eftersom jag så fylld av SERIERNAS HELANDE KRAFT! Det var en närmast religiös upplevelse när jag såg hur det KOKADE av kreativitet. Så jag hoppas att det där bara jäser och ökar.

Och så hoppas jag att Marvel tar det lite lugnt med events ett tag. Jag älskade Civil War. Jag älskade Secret Invasion. Jag älskade upplägget inför Dark Reign men sen tycker jag inte det blev nån linje i det hela och följaktligen rycker jag mest åt axlarna inför Siege.

Jag vet att detta inte var vad du hoppades på, Staffan, men det var det bästa jag kunde ådstakomma.

Om måsar och människor

Denna till synes oansenliga bild var jag OERHÖRT nöjd med. Jag fick till det där 60-talsaktiga, Hanna-Barbera-schwunget jag eftersträvar men sällan uppnår. Samtidigt fanns den där lilla aningen av av osäkerhet i tuschlinjen som gör det hela intressant. Om jag visste hur man upprepar det hela hade jag gjort det precis hela tiden. Men lika mycket som det är hjärnan som tecknar är det KROPPEN, om ni fattar. Bilden är en illustration till en rätt menlös text om hur måsar beter sig som människor. Jag hajade faktiskt noll.

En del tycker inte jag ska slösa tid på att illustrera så mycket som jag gör. De tycker jag ska koncentrera mig på serierna. Men för det första så skulle jag gärna vilja leva i DERAS verklighet där man tydligen klarar sig alldeles utmärkt utan att tjäna pengar. För det andra så har jag lärt mig oerhört mycket på alla till synes "meningslösa" illustrationsjobb. Åren då jag jobbade på kvällstidning och hade deadlines på två timmar hade jag inte velat vara utan. Jag kan mitt tecknade på ett sätt jag inte hade gjort annars. Man utvecklas BARA genom att teckna. Inte på att TÄNKA på att teckna.

Facebook

Flera teckningar av samma sort hittar du på gt.se/kultur eller i GT´s kultursida varje tisdag.

Och du fattar att bilden blir större om man klickar va?

Vad jag gjorde igår

Jag gjorde färdigt sexton Bob-Henry-strippar. B la en kort liten storyline om hur Bob-Henry och Elton en dag drar upp persiennerna och ser att det brutit ut en zombieapokalyps i grannskapet. Visst är det trist att de här stripparna inte kommer publiceras i Sverige? Klaga inte på MIG! Det är marknaden som bestämmer.

Sen gjorde jag också en smarrig Shepherds Pie.

Refuserad skiss

Jag lämnade in två skisser till ett jobb. Denna blev över. Så nu får ni den eftersom jag blev så nöjd med gubbens 70talstevedeckarutseende.

Några funderingar kring Spider-Man 4

Om ni inte visste det redan är jag en stor nörd. Så nu ska jag skriva om nånting jag anser vara väldigt viktigt. I veckan kom uppgifter om att den nya Spider-Man filmen skulle innebära vad vi på nysvenska kallar en "Reboot". Det skulle börjas om från början. Peter Parker skulle vara tonåring som gick på high-school igen osv. Toby Maguire och Kirsten Dunst får leta efter nya jobb. Först sparkade jag som så många andra bakåt.

"Hur vÅGARRR dom blargha blah!"

Jag HATAR vanligtvis reboots. Jag hatar prequels och mellanquels och allt vad man kan kalla det. Jag har inget emot att det kommer en ny Nightmare On Elm Street varannan månad MEN DÅ SKA DE RENT KRONOLOGISKT FÖLJA EFTER VARANDRA. Förstår ni?

Det var därför som jag t ex efter en stor skepsis kom att acceptera den nya Star Trek-filmen eftersom den *SPOILER* rent tekniskt INTE är en reboot. *SLUTSPOILER*

Men sen började jag fundera.

Och kom fram till att det faktiskt är en helt lysande idé ifall de gör det hela rätt.

Peter Parker SKA vara tonåring. Han ska ha dåligt med pengar. Han ska ha svårt att få tjejer. Han ska vara en vetenskapsnörd. De bästa Spider-Man serierna är de där han är det. Jag har precis läst över 80 nummer av tidningen Ultimate Spider-Man som var ett försök att skaka av sig 40 år av bagage och starta om från början. Den är helt lysande.

I Ultimate Spider-Man har jag läst några av de allra bästa Spider-Man-serierna nånsin och då har jag läst ALLT av Stan Lee, Steve Ditk och John Romita.

Jag älskar berättelser om allvarliga tonåringar med tunga hemligheter med som bär hela världen på sina axlar. Buffy. Smallville. Ultimate Spider-Man.

Så om de går den vägen kan det bli jättebra.

Sen tänkte jag lite till.

Vem gör allvarliga tonåringar med tunga hemligheter som bär hela världen på sina axlar bättre än någon annan?

Joss Whedon!

Joss Whedon MÅSTE göra Spider-Man 4!

Tänk vad bra det skulle kunna bli. Det är nästan att jag känner att man måste starta nån form av kampanj. Där går iofs gränsen för min nördighet. Men jag vill så ett frö...

JOSS WHEDON MÅSTE GÖRA SPIDER-MAN 4!!

Kom igen. Toby Maguire och Kirsten Dunst är lätt det sämsta med filmerna. Stick och spela in Ciderhusreglerna 2 eller nåt. Är man nostalgisk över en filmserie som startade 2002 anbefalles sträng skärpning.

JOSS WHEDON!

SPIDER-MAN 4!

RAH RAH RAH!

(Och om ni undrar vad illustrationen betyder är det en cover på den här klassiska Spider-Man-scenen)

Saker som jag en gång i tiden ansåg vara väldigt viktiga men som idag inte betyder ett skvatt:

Vinylskivor

SAAB

Denna teckningen har några veckor på nacken. I skrivande stund är den hyperaktuell igen.

Flera teckningar av samma sort hittar du på gt.se/kultur och/eller på GT´s kultursida varje tisdag.

Och du fattar att bilden blir större om man klickar va?

Arbetarna återvänder till Wanloo Entertainment

Jag har knappt dragit ett streck på två veckor och ritar följaktligen spektakulärt dåligt den här första dagen tillbaka i ateljén efter julledigheten. Man skulle kunna tro att tecknarskickligheten (om man nu vill använda de orden i mitt fall) sitter intatuerad i reptilhjärnan men så är det inte alls. Men ge mig några timmar så har jag knackat bort den värsta rosten serru.

Då ska jag kunna dra en stilfull stor näsa på en tjock svettig gubbe som förr.

Jag har haft annat att göra i jul än att teckna. Jag har framför allt ätit och suttit. Sen har jag åkt pulka och lärt mina barn att "Jedins Återkomst" visst är den bästa Star Wars-filmen och den som säger nåt annat vet inget om livet.

Men nu börjar igen vi med serier och blogg och allt annat vi håller på med här på Wanloo Entertainment enskild firma.

Nu är julen död

Ja, och formligen nedspolad. Vartenda barr ligger nu i magen på en dammsugarpåse. Det börjar bli dags att starta Wanloomaskineriet igen. Men vi väntar några dagar till. Först på måndag hade jag tänkt ta unikaboxen under armen och stämpla in. Tills dess kan bloggen matas med lite skåpmat. Följande artikel publicerades på GT´s kultursida strax innan jul. Den handlar om vad jag anser var sämst med Göteborg under 2009. Läs den och kom sedan tillbaka hit för lite extramaterial. Ok?

Starta från noll

Har ni läst färdigt nu? Bra! Jag skojar ju mest, förstås. Det fanns en liten grej som jag inte fick med i artikeln eftersom den var 500 tecken för lång till att börja med men då kan jag ju ta det här:

Jag har inget emot att någon driver med min dialekt eller så EGENTLIGEN. Kalla mig "Hebbe lelle" hur mycket du vill. Men då ska du vara INFÖDD söderkis, ok? Kommer du ens från Södertälje är du diskvalificerad. Om du säger "Guud vad SKÖNT du pratar" på den bredaste Stockholmskan samtidigt som du är inflyttad från Varberg eller Östersund, ja då ska du egentligen bara böja ner huvudet och skamset hålla tyst.

För då har du EPATRAKTOR och GÄLLIVAREHÄNG och DYNGGREPAR i själen för all framtid och kommer så ha även om du bor i SoFo i sjuhundra år.

Inget kan tvätta bort det. INGET!

Så om du är född på och aldrig varit utanför Kungsholmen i hela ditt liv får du gärna be mig att prata som "Weyron i ottan".

Men Boråsare göre sig icke besvär.