måndag 8 februari 2010

JAAAG gillade Dolph Lundgren FÖRR, Innan han blev POPULÄÄÄÄR



När Rocky IV kom gjorde Dolph Lundgren ett kardinalfel. I en intervju i svensk TV låtsades han som om han inte kunde prata svenska längre. Sen dess var han således en av de mest löjeväckande personerna man kunde hitta. Han var en levande punchline. Det räckte liksom med att bara säga "Dolph Lundgren" så himlade folk med ögonen och fnissade bakom kupade händer.
Jag var inte en av dem.
Jag var ett stort Dolph-fan. För döva öron försökte jag förklara att "alltså, han har gjort massor av bra filmer" men folk var för upptagna med fniss och ögonhimlande.
Jag letade upp (kom ihåg att detta var innan Internet) och såg alla Dolph-filmer.
Från "A view to a kill" fram till 1998 års "The Minion" där budgeten hade blivit lite väl låg.
ALLA!
Nu skulle alla Melodifestivalen-fans vuxenadoptera Dolph om de kunde.
I dessa tider, innan han Björn Skifsieras helt, vill jag gärna påminna om vilken stor actionhjälte han faktiskt var.
De bästa Dolph-filmerna är utan nån speciell ordning:

Masters of the universe
Feelgoodfantasy med det gamla beprövade greppet (se t ex Transformers) där två helt vanliga ungdomar kastas in i kosmisk konflikt och räddar dan och får varann. Sen vet ni vilken Masters of the universe-böjelse jag har i botten. Pluspoäng för att Dolph här bär den bästa hockeyfrillan någonsin.

The Punisher
Det här är den bästa Punisherfilmtiseringen. Den var Hong Kong-influerad långt innan någon hade börjat kulta på Hong Kong-filmer. Shurikens flyger snurrande i närbild. Allt badar i det där neonblå ljuset man kunde få till så bra på 80-talet.

I come in peace
Kallas ibland också för Dark Angel. En intressant liten Buddy cop/Science Fiction-film där Dolph jagar en utomjordling som suger ut folks endorfiner för att sälja det som knark på sin hemplanet. Dolphs slutreplik borde blivit en klassiker i stil med "Hasta la vista, baby".


Joshua Tree
Den här lånade jag av en kompis. "Den är lite seg i början men den tar sig i slutet", varnade han. Vad han inte berättade var att slutet håller på i 40 minuter. Fråga mig inte vad filmen handlar om för det minns jag inte, men jag minns en scen där Dolph glider över ett golv på en sån där bräda folk använder när de ska meka under bilar och skjuter HUNDRATOLV SKOTT med sin pistol. När han ska skjuta det hundratrettonde klickar den. DÅ hittar han en ny pistol på golvet och fortsätter skjuta. Det är f ö inte hundratolv skott men ni fattar grejen. Jag har inte sett den sedan 1995.

Men of war
Antikrigs-krigsfilm med manus av den hyllade skådespelaren och regissören John Sayles. I en scen står Dolph på ett berg med en bazooka på axeln och ska skjuta några skurkar. Högt och tydligt säger han "Spring era jävlar" på klingande svenska.

Hedersomnämnade till Rocky IV (förstås) och Johnny Mnemonic där Dolph har en biroll som långhårig, skäggig psykopat-sekledare. I allmänhet är Dolph tydligt inspirerad när han spelar skurk. Som i Universal Soldier t ex.

Där har ni lite Dolph-kunskap ni kan brilijera med i TV-sofforna. Hade ni, precis som jag, ägnat er enda ungdom med att SITTA HEMMA lika mycket som jag hade ni också kunnat det här.


10 kommentarer:

Jimmy Wallin sa...

Under 90-talet såg jag och mina kamrater allt med Dolph vi kunde hitta. Av melodifestivalen har jag bara sett ett klipp på youtube. Även om jag nog tycker att "Punisher" är hans bästa film så kommer "Masters of the universe" alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta,.

Gjorde faktiskt en hyllning till hans gestaltning av He-man förra året:'http://kaffemeddopp.blogspot.com/2009/06/veckans-hjalte-he-man.html

olgarsson sa...

Fick för inte så länge sedan en enorm nostalgikick då jag bevittnade "Showdown in little Tokyo" igen för första gången på säkerligen över tio år, och upptäckte att den inte alls var så ostig som jag befarat att den skulle vara såhär utan nostalgiglasögonen. Den var till och med förbannat underhållande. Brandon Lee och Dolph som buddy-cops och allas favorit bland asiatiska b-badguys, Cary-Hiroyuki Tagawa som gangsterboss, bara det, liksom. Antar att den rankas lite lägre av dig då den inte var med på Dolph-listan?

Håller dock med om att Dolphs Punisher har fått onödigt med skit, definitivt inte så dålig som många vill få den till... Underskattade Bondskurken Jeroen Krabbe gjorde väl en rätt bra insats i den också, har jag för mig.

Johan Wanloo sa...

Jag skrev det här inlägget på en kvart efter en impuls. Allt är hämtat ur minnet. Således glömde jag bort Showdown helt. Hur jag nu kunde göra det. Det var ju en höjdare. Den ska ju vara med på listan. Kanske tillochmed istället för Men of war

Pidde sa...

Hade inte vi en Dolph Lundgren-klubb vi två för typ tjugo år sen? Bildad under ett telefonsamtal? Som sen förstås inte blev nåt mer.
Jag har förstås sett samtliga Dolph-filmer, förutom två-tre stycken som mig veterligen aldrig släppts i Sverige. Än.
Jag har sett THE MINION på bio - det ni! Dessutom med en skitfånig medeltidsprolog som sen klipptes bort.
THE PUNISHER är tveklöst Dolphans bästa film. Den och UNIVERSAL SOLDIER. "I'm all ears..."
Fast COMMAND PERFORMANCE kan ju kvala in...
Förresten, det slog mig just att en gång i forntiden fick jag ett brev från dig, Johan, och på kuvertet hade du ritat DARK ANGEL-Dolph och skrivit den där slutrepliken.

Jimmy Wallin sa...

Var inte Showdown väldigt kort? vill minnas att den bara höll på en timma.

Pidde sa...

SHOWDOWN IN LITTLE TOKYO varar 79 minuter på bio & NTSC, vilket blir kortare på PAL. Dock blev ju filmen först totalförbjuden i Sverige, och när den släpptes hade man klippt bort de flesta actionscenerna, så den varade en dryg timme på video.

Förresten, de som ännu inte sett THE PUNISHER från 1989 kan ta en titt här:
http://www.youtube.com/watch?v=FDIJXmpZrT0
Här framgår det tydligt varför detta mycket möjligt är 80-talets bästa actionfilm (bredvid RoboCop, förstås).

Andreas sa...

Jag var 7 år och en stor He-Man-fantast när filmen med Dolph hade premiär. Dock fick jag aldrig tillfälle att se den då - men hade givetvis läst serieversionen och klistermärkesalbumet mer än en gång. Så när jag faktiskt råkade se filmen en sen natt på TV4+ för en tid sedan, så kändes det som jag redan hade sett den. Min inre 7-årig jublade och njöt.

Annars är Showdown in Little Toky och Dark Angel de Dolph-filmer jag har starkast minnen av.

Carl H sa...

Detta klipp nedan är det bästa Dolph-ögonblicket i världshistorien:

http://www.youtube.com/watch?v=qHg2rRjGZNg

Njut!

MVH / Carl.

Carl H sa...

http://www.youtube.com/watch?v=DX3R7fVVU-g

Längre version som visar på sammanhanget bättre!

Per sa...

The Punisher är intressant nog en av de sista filmerna som totalförbjöds för offentlig visning i Sverige, den enda filmen det året.