Samtidigt var han något av en matfriare. Han gick hem till folk, lät sig bjudas på middag, och då ville han särskilt ha ett äpple till efterrätt.
Han var egentligen ett slags snyltare, en otrevlig typ: han fick gratis mat, men inte fan var han tacksam för det. Nej, sur och grinig var han, bestämde vad som skulle serveras. En kitslig fan.
Och äpplena, de skulle vara skalade.
Nu var det en dag i Götet, vår vän - Valdemar - hade låtit bjuda sig på middag hos fröken Nillson, ungmö. Hon trodde Valdemar skulle gifta sig med honom, därför bjöd hon på middag - men Valdemar ville så klart inte det, han ville bara ha gratis mat.
Han ville jäva Milton Friedmans (och Heinleins) påstående, "there aint no such thing as a free lunch". Eller middag.
Valdemar stod nere vid Lilla Bommen, solen sken. Vagnar åkte. Klockan var tre, några timmar till middagsdags. Han tog fram sin mobil och ringde till frk Nilsson för att kolla om det blev middag. Jodå, det blev det.
- Men blir det äpple efteråt då?
- Jodå, sa fröken Nilsson, det blir äpple.
- Skalat?
- Det hoppas jag.
- Men har du någon äppelskalare då?!? frågade Valdemar prompt, ty han var noga med detta. Och det visade det sig att fröken Nilsson hade, hon bara svarade lite svävande för att näpsa Valdemar en smula.
Nog ville hon gifta sig med honom, men lite bisarr var han allt.
Inlägg
5 kommentarer:
Tack Johan. Har suttit och krampskrattat i en halvtimme nu. Måste fortsätta jobba. Får inte titta på arga gubben en gång till...
/Per
Så många frågor...
Hade personen en äppelskalare?
Varför var det så oerhört viktigt?
Underbart...
En lösryckt replik, räddad från glömskan genom att bli en ikon på Wanloos blogg...
/svensson
Äpplen, han gillade äpplen.
Samtidigt var han något av en matfriare. Han gick hem till folk, lät sig bjudas på middag, och då ville han särskilt ha ett äpple till efterrätt.
Han var egentligen ett slags snyltare, en otrevlig typ: han fick gratis mat, men inte fan var han tacksam för det. Nej, sur och grinig var han, bestämde vad som skulle serveras. En kitslig fan.
Och äpplena, de skulle vara skalade.
Nu var det en dag i Götet, vår vän - Valdemar - hade låtit bjuda sig på middag hos fröken Nillson, ungmö. Hon trodde Valdemar skulle gifta sig med honom, därför bjöd hon på middag - men Valdemar ville så klart inte det, han ville bara ha gratis mat.
Han ville jäva Milton Friedmans (och Heinleins) påstående, "there aint no such thing as a free lunch". Eller middag.
Valdemar stod nere vid Lilla Bommen, solen sken. Vagnar åkte. Klockan var tre, några timmar till middagsdags. Han tog fram sin mobil och ringde till frk Nilsson för att kolla om det blev middag. Jodå, det blev det.
- Men blir det äpple efteråt då?
- Jodå, sa fröken Nilsson, det blir äpple.
- Skalat?
- Det hoppas jag.
- Men har du någon äppelskalare då?!? frågade Valdemar prompt, ty han var noga med detta. Och det visade det sig att fröken Nilsson hade, hon bara svarade lite svävande för att näpsa Valdemar en smula.
Nog ville hon gifta sig med honom, men lite bisarr var han allt.
/svensson
Ha ha!
Att det var på Linnégatan jag såg honom är en petitess.
Skicka en kommentar