onsdag 13 maj 2009

Ett barndomsminne



Det är slutet av 70-talet. Jag är väl sex år eller nåt. Jag och de andra i min förskoleklass sitter tillsammans med våra föräldrar på en sån där abbonnerad turistbuss. Vi är på väg hem från typ Borås Djurpark eller nåt. Föraren har radion på. Plötsligt kommer svensktoppslåten Viva Espana med Sylvia Wrethammar och alla vuxna ombord blir som fullständigt GALNA. Det sjungs med för full hals och om det inte gungas armkrok så viftas det närmast väckelsemöteaktigt med båda händerna i luften. Detta är den bästa låt som någonsin gjorts. Just då. Tycker de vuxna ombord på bussen. Glädjen är närmast desperat. 
Man heter Gunnar, är skäggig, har en våg i håret och en liten kalaskula inklämd i en trång mönstrad syntetskjorta och man klämmer i allt vad man orkar i ett "OLÉ!"
Jag fattar precis vad det handlar om. För en liten stund drömmer man sig tillbaka till allehanda chartersemestrar med allt vad det innebär av grisfester, inte vara på jobbet, gå med magen bar och vara full i flera dagar. När låten är slut blir det tyst som graven i bussen.

Väldigt lite förändras. Vi gillar fortfarande vår fejk-Latin i Sverige. Det går hand i hand med att företeelser som att klaga på sitt jobb, "man har inte roligare än vad man gör sig", "jämna plågor", köpa billig öl från Tyskland, bygga ett rum att sätta upp en Dart-tavla i och ha kvar Roskilde-armbanden i all evighet.

Här är låten föressten. Jag hittade inte den svenska versionen: 

6 kommentarer:

Pidde Andersson sa...

Varje gång Sylvia Wrethammar dök upp i radio eller på TV, brukade min morfar säga, "Ioh, nu är det Vresiga Sylthammar!"

(Och när det var Inga Tidblad, sa han "Ioh, det är hon som missade tåget - hon hade inga tidblad!")

Åke Forsmark sa...

Det var ju extra "roligt" med Eviva Espana eftersom den var ordentligt kontroversiell på vissa håll med General Franco och allt medan innehållet i låten var så ... fantastiskt hjärndött. Det var en sådan fantastisk konflikt mellan olika grupper i samhället där man inte för en sekund kunde se den andres bevekelsegrunder.

Ari sa...

Tar och besvarar ett Twitter-inlägg här eftersom jag inte orkar skaffa Twitter kvart i fyra på morgonen: För att Professor Balthazar är kul!

Johan Wanloo sa...

Åke: Det är ett perspektiv som jag missat. P ga ungdom antar jag (känns skönt att säga såhär fyra år innan jag fyller 40).

Jag noterar också att, åtminstone i YouTube-klippet, så sjunger Sylvia Wrethammar rejält falskt på sina ställen.

Frida Ulvegren sa...

Åh ett sådant vackert skrivet minne! Jag är liksom DÄR! På bussen alltså.
ÅH! Hurra för Johan Wanloo!
Skriv fler charmiga anekdoter ur ditt liv, det här är ju guldläsning! ^_^

Johan Wanloo sa...

Jag är på det. Ge mig 20 minuter så kommer ett nytt...