torsdag 5 mars 2009

Förövrigt anser jag...

...Att gårdagens inlägg om vantar var ett skolexempel på hur man bör skriva blogginlägg om vardagsliv. Det ska innehålla humor, svordomar och skottlossning. Tvingar man på läsarna sitt medelklassiga och snöslaskfuktiga hämtnings-och-lämningsliv är det ens skyldighet att göra det intressant.
Den här bloggen är inte i närheten av att vara stor. Närhelst den kliver såpass uppåt i kategorin "kultur" på Bloggtoppen att den hamnar bland de 25 översta blir jag alldeles vimmelkantig av glädje/prestationsångest. Oftast ligger den och hovrar runt plats 30-32. Och det är okej. Mina räkningar betalas fortfarande av min medverkan i det som numera kallas "gammelmedia" och jag når i vissa fall ut till hundra gånger fler människor genom de kanalerna än vad jag gör genom den här bloggen.
Att Blondinbella och hennes kohorter har så många läsare som de har är för mig inte alls ett mysterium. Väldigt många unga tjejer är intresserade av mode punkt slut. Vad jag däremot INTE fattar är hur alla dessa bloggare som presenterar sig i stil med "en vanlig enkel trebarnsmorsas vanliga enkla vardag" eller "bandyfarsans borgerliga vardagsbestyr i villaträdgården" eller "Lilla vardagsmänniskans lilla vanliga vardagsvardag varje dag" kan ha fler besökare än mig. Det övergår mitt förstånd. Att "En man med ett skägg" och Bodil Malmsten piskar skiten ur mina besökssiffror är fullkomligt självklart.
Men INTE att "Lilla vanliga jags blogg om att röka under fläkten medans barnen är i skolan" eller "Den lilla vanliga bloggen om att virka" också gör det.
Jag kanske borde byta inriktning. Från "Johan Wanloos Blorg" till "En supervanlig tvåbarnfarsas blogg om att steka fiskpinnar till ungarna och hitta gråa hår i skägget".
Hejdå serier och teckningar. Hej foton på solnedgångar och tavlor gjorda av repstumpar upplimmade på träbitar.
Nej, det skulle aldrig gå. Jag måste vara mig själv. Dvs jätteintressant och skitrolig.

11 kommentarer:

MX sa...

Du har en ny prenumerant! :)

Har lagt in din blogg som RSS-feed i Google Reader.
Inte p.g.a detta inlägg dock, men alla eminenta serieteckningar :)

Detta kanske ses som självklart för många, men det finns alltid folk som inte upptäckt det ännu.

Så för alla som missat det här med RSS och allt måste jag passa på att tipsa om Google Reader.
OM du, som jag, följer 20+ olika bloggar så kan det vara jobbigt att gå in varje dag på respektive blogg bara för att se om nåt nytt inlägg skrivits.

Då kommer Google Reader väl till hands.
Där kan man prenumerera på bloggar och varje gång ett nytt inlägg publicerats så syns det i fetstilt i listan.
Sparar fruktansvärt mycket tid.
Det finns förstås andra alternativ än Google Reader, men eftersom jag ändå har ett GMail-konto och tycker det är smidigt att ha RSS-läsare direkt i webläsaren så har det blivit så.

Åke Forsmark sa...

Sedan är det viktigt att ha nyckelord med i texten. Jag råkade ha "håriga" och "underliv" i samma text och fick en puckel i besöksstatistiken.

Pidde sa...

Varje gång jag skriver om mode och sätter rubriken "Hela Sveriges modeblogg" ökar antalet besökare. Fast då handlar det mest om Gregory Pecks ansiktsbehåring o dyl.

30-årigt flyktingbarn sa...

Jag tycker du ska visa mer naket på dig själv, borde ge mer besökare.

bark sa...

Jag känner igen mig i den där känslan. Efter allt jobb jag lägger ner på bloggandet så inser jag att jag får en tjugondel av antalet som läser "En hockeyfrus liv".

Fast då stannar jag upp och funderar ett tag till. De potentiella läsarna av en blogg som dag ut och dag in, år ut och år in bara pratar om öl är nog mycket färre än de som skriver om "Så gick jag ner 100 kilo" eller annat som kan kännas lite bredare.

Jag når nog väldigt många av de som delar mitt intresse.

Och då får man kanske vara nöjd.

hurf sa...

Det är bra! Dessa lite längre inlägg med ord som "snöslaskfuktiga" och "supervanlig" ökar läskunnigheten och vokabuläret bland dina pekboksläsare!

Johan Wanloo sa...

Pekboksläsare? i WISH! Tänk om man kunde komma in i DEN branschen! Mina barnböcker riktar sig till fyraåringar. Manusen är ibland ett helt a4-blad långt. Att göra pekböcker låter ju som världen sweetaste deal. Rita en boll. En katt. En docka. Kanske en bil. Klar.

Och det heter inte "vokabuläret".

Så läs den bloggen ett tag till du också.

hurf sa...

Tack för påPEKandet, du utökade just min! (oh, vad fel det känns med ett min istället för mitt!)

Låt oss nu inte ställa till något sPEKtakel på grund av detta. Jag tror dina barnböcker når ut till ett vidare sPEKtrum av åldrar än fyraåringar...

mvh micKEP

David sa...

Jag tror att du uppdaterar för sällan för att vara en riktigt stor bloggare. Men det är ju bara jag som tror.

Balloonfighter sa...

Hear, hear. Man gör det svårt för sig. Balloonfajtahhh liksom. Vem kommer någonsin att googla det?

Jag försökte en gång i tiden bättra på besöksstatistiken genom att för en vecka vara en modeblogg under namnet Street Style Tashkent Blög men hjälpte det mig? Icke. Jag tror jag fått en träff via en sökning på "tashkent fashion".

Man kanske ska prova "Jättevanliga kläder för en så där lagom överviktig kille" istället. Eller droppa kändiskvinnors namn like it's... hot.

Linda sa...

Men hallå Din sida och en man med ett skägg är de enda bloggarna som är värda att läsa