Ett inlägg om vantar

Du ser vanten däruppe? Det är min dotters vante. Du ser också att man liksom kan DRA UT fodret ur vanten? Vet du hur SATANS SVÅRT det är att pula tillbaka fodret in i vanten och framförallt hur ÖVERMÄNSKLIGT OMÖJLIGT det är att liksom passa in fodret till tummen där den ska vara? DET GÅR INTE! Jag SJÖD av ilska imorse när jag höll på att fippla med vantarna när vi skulle till dagis. Jag ska nu redovisa, i kronologisk ordning, vilka känslolägen som infann sig och vad jag tänkte under tiden:

1. Jag hoppar hellre ut från balkongen än står här och försöker passa in tummen på de här jävla vantarna.

Det förbyttes, som tur var, till

2. Hur kan man vara så jävla dum att man uppfinner en vante där man kan dra ut fodret? Vad i hela friden kan vara meningen med ett sån otroligt korkad funktion? Gör dom det för att provocera tro?

Det tog kanske en och en halv sekund innan det förbyttes till

3. JAG SKA SÖKA UPP PERSONEN SOM UPPFANN DEN HÄR JÄVLA VANTEN OCH SKJUTA VERDERBÖRANDE I HUVUDET UTAN FÖRVARNING.
BARA LIKSOM "HEJ TJENA, ÄR DET DU SOM UPPFUNNIT DEN HÄR VANTEN DÄR MAN KAN DRA UT FODRET?"
"JA, DET ÄR DET!"
KBLAM! HUVUDET EXPLODERAR I ETT ROSA MOLN.

Sen, när jag halvhjärtat fått på vantarna iallafall, och vi var halvvägs till dagis kom jag plötsligt på att "hmm. det är ju faktiskt ingen som har tvingat mig att köpa just de där vantarna". Ytterligare en stund senare kom jag på att "Men, det är ju faktiskt rätt blött ute och då är det ju faktiskt ganska BRA att man kan dra ut fodret för då torkar det ju fortare. Det är ju när man tänker efter en väldigt smart konstruktion. Att jag är fipplig och otålig är ju inte vant-konstruktörens fel. Och det är ju verkligen ingen anledning till att någon förtjänar att dö."

Så just nu skäms jag lite.